Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 41—44. Samarien: Jisreel, Samaria, Sikem - 42. Djenin. Dotan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DJEN1N.
349
vara jemförelsevis väl skötta, och öfver alla andra fruktträd höjde
några resliga palmer sina vackra kronor.
I Djenin är en afdelning turkiska soldater förlagd. Staden har
en ganska stor basar, är också försedd med turkisk telegraf.
Inbyggarne ha rykte om sig att vara ytterst tjufaktiga. Vår österrikare,
som slog upp sina tält strax utanför staden, måste till sin säkerhet
under natten rekvirera militärbevakning från den turkiska kasernen.
Han fick två soldater, som med skarpladdade gevär höllo vakt vid
hans tält hela natten. Det såg riktigt kungligt ut och var icke
synnerligen dyrt.
Jag och Rosendahl togo in i ett hotell. Staden eger verkligen
ett sådant — möjligen flere. Det var en ytterst tarflig byggnad både
ut- och invändigt. Rummet såg ut ungefär som en vedbod. Men
läget var förträffligt. Hotellet låg nämligen i en stor trädgård,
bestående af citron- och fikonträd. Det första vi gjorde, när vi kommit
derin, var, att vi skickade vår tjenare Seman att hemta en kruka friskt
vatten. Det var verkligen mycket godt. Dertill köpte vi elfva
citroner, och så gjorde vi oss ett riktigt herrligt kalas af vatten, socker
och citronsaft. O, hvad det smakade! Jag drack sju stora glas
omedelbart efter hvartannat, utan att det var för mycket. Så uttorkade
och genomtörstiga voro vi.
Derefter gingo vi naturligtvis ut för att bese staden, och den var
rätt treflig. Lifvet på gatorna, i basaren och isynnerhet i spelhusen var
ganska rörligt. Vid bäcken eller kanalen pläga många fromma
muhammedaner förrätta sin andakt. Sedan de tvättat sig, breda de ut en matta
på marken, taga af sig sina skor, falla på knä, böja ned sitt ansigte
mot jorden, resa sig igen ömsom i knäböjande ömsom i stående
ställning, buga sig, falla åter på sitt ansigte o. s. v., allt under det de
läsa böner och göra underliga figurer med händerna. Ingen stör dem,
och icke låta de sig heller störas af något. En bild af en sådan
bedjande muhammedan finner läsaren på sid. 356 och 357.
När vi kommo tillbaka till vårt eget logis, var det redan ganska
mörkt. Någon gatubelysning förekom naturligtvis icke, ty i dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
