Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 21—29. Syrien: Bejrut, Libanon, Baalbek, Damaskus - 26. Maroniter. Druser. Baalbek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUSJETTE KAPITLET.
Maroniter. — Druser. — Baalbek.
nnan jag närmare inlåter mig på att beskrifva Baalbek, skall
jag begagna tillfället att omtala, att Libanon till största delen
bebos af en kristen befolkning, Antilibanon deremot af en
delvis hednisk delvis muhammedansk, de s. k. druserna. De
kristna på Libanon äro maroniter. Deras antal lär uppgå till
omkring 200,000 själar.
Ursprungligen voro maroniterna en sekt, som gått ut från katolska
kyrkan. För att förena de olika åsigterna om Kristi person hade en
kejsare föreslagit, att man såsom den rätta läran skulle erkänna den
satsen, att hos Kristus visserligen funnes två naturer men blott en
vilja. Denna förmedlingsåsigt väckte emellertid starkt motstånd. En
häftig strid uppkom, som slutade med det, att ett kyrkomöte i
Konstantinopel år 680 fördömde den nya läran. Om Kristus är i
fullständig mening Gud och menniska, så måste han hafva en guddomlig vilja
och en mensklig vilja. Men den menskliga viljan är underdånig den
guddomliga. Så sade mötet. Emellertid var det somliga, som höllo
fast vid den nya läran, och de bildade ett särskildt parti. Förföljda
flydde de till Libanon, der ett gammalt kloster vid namn Maron blef
deras andliga medelpunkt. Efter detta kloster, hvaraf ruiner ännu
finnas kvar ett stycke norr om Baalbek, hafva de fått sitt namn.
Omkring år 1200 anslöto maroniterna sig till den romersk-katolska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
