Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 21—29. Syrien: Bejrut, Libanon, Baalbek, Damaskus - 23. Afresa från Bejrut. Libanon. Reifun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUNDFLODEN. — LIBANON. —
KLOSTREN. — VÄXTLIGHETEN. I 75
och tålamodspröfvande. Hettan var äfven mycket stark, öfver 40 gr.
C. i solen, och i solbaddet måste vi rida.
Här och der nere i dalarna och uppe på höjderna sågo vi byar,
som på afstånd togo sig mycket bra ut. Här och der, ganska tätt efter
hvartannat, lågo kloster, större och mindre, ofta med ett synnerligen
pittoreskt läge. Från dem hörde vi gång efter annan — ömsom ur
dalarne många hundra meter djupt under våra fötter, ömsom från
topparne många hundra meter högt öfver våra hufvuden —
klockringningar och utomordentligt vackra klockspel klinga ut öfver berget,
der vi redo. Det kändes ibland riktigt upplyftande. Menniskor,
som vi mötte, syntes vara mycket vänliga. De helsade alltid hjertligt.
Och vi helsade lika tillbaka, sedan vi lärt oss de vanliga arabiska
helsningsordefi, hvilket ju icke var svårt.
Befolkningen på Libanon är ett jemförelsevis intelligent och
fri-hetsälskande folk. Dess nationaldrägter äro vackra. Kvinnorna "älska
prydnader: armband, ringar, halsband o. s. v., och de bära dem gerna
äfven under arbetet. Materialet är efter råd och lägenhet: silfver,
bernsten, glas, ben o. s. v. På sid. 172 finnes en afbildning af
halsband och ringar, och på sid. 176 finnes porträtt af en ung kvinna i
nationaldrägt.
Öfver allt i dalarne och långt upp efter bergets sluttningar var
växtligheten mycket yppig. Grönskande ängar vexlade med herrliga
vingårdar; mullbärsträd, pinier o. a. trifdes mycket godt; jag har t. o. m.
sett en uppgift, att vinet växer och mognar ända intill 1,500 meters
höjd öfver hafvet. Det var just moget, när vi redo öfver Libanon.
Öfverallt gnistrade de stora klasarne mellan de gröna bladen. Och
vi försummade icke att göra oss bruk deraf. Ja, jag kan säga, att
vår hufvudsakliga föda bestod af drufvor. Det medförda matförrådet
var snart nästan oätbart, och hade vi icke haft drufvorna, så vet jag
icke, huru vi skulle hafva redt oss. Dock — hungern hade väl fått
hjelpa smaken. Smaken sitter icke i maten utan i munnen, och
munnen beror af magen.
Drufvorna kunde man få för nästan ingenting. För en liten
slant, motsvarande kanske fem eller tio öre, erhöll vår dragoman så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
