Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 6—14. Turkiet: Konstantinopel, Athos, Thessalonika - 11. Utflygter i Konstantinopel. Besök i Sofiamoskén. Serajen. Basaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SERAJEN. — BASAREN. 77
kyrka. Det var här som den förr omnämde Krysostomus hade sin
predikoplats. Sedan kyrkan ett par gånger blifvit genom eldsvåda
förstörd, beslöt kejsar Justinianus att bygga upp ett nytt tempel på
samma plats, ett tempel, som genom sin storhet och prakt skulle
öfverträffa alla andra byggnadsverk i verlden. För att smycka den
nya kyrkan plundrades de gamla templen i Efesus, Athen och
annorstädes. Och när hon efter 6 års arbete invigdes (julen år 537), kunde
kejsaren utropa: »Salomo, jag har öfverträffat dig!» Sedan den tiden
har hon åtskilliga gånger lidit skada genom jordbäfningar men åter
blifvit reparerad. Genom tillbyggnad af lika klumpiga som kolossala
sträfpelare har hennes yttre blifvit vanstäldt. Till vanställningen höra
•ock de fyra minareterna, som tillkommit, sedan kyrkan blef förvandlad
till en muhammedansk moské. Den till moskén hörande omgifningen
ser mycket ruskig ut. Allt talar om vanvård och förfall. Den ingång
och port, genom hvilken vi släpptes in, var mycket rucklig. Hvad
deremot det inre beträffar, är Sofiamoskén utomordentligt ståtlig.
Väggarne äro klädda med marmor. Marmorpelare i två våningar bära
upp en med finaste mosaik belagd kupol, hvars make i skönhet man
torde hafva svårt att annorstädes finna. Bilden på sid. 56 gifver
någon föreställning derom. Den smala trappan i koret till höger är
predikstolen.
I en moské får man icke gå in med skor på fötterna. Alla
muhammedaner sko derför af sig i portgången och bära skorna i
händerna, när de träda in. Vanligen bestå deras skodon af ett slags
tofflor, som det är lätt att taga af och sätta på. Värre är det för
främlingar, som hafva stöflar eller andra europeiska skodon. Men för
dem har man hittat på en hjelp. Man sätter nämligen tofflor utanpå
deras skor. Dessa tofflor tillhöra templet, äro breda och stora samt
bindas med ett band öfver vristen. De äro förskräckligt fula,
vanligen trasiga. Naturligtvis kostar det penningar att få låna dem.
Medan vi voro inne i moskén, tändes lamporna der, en ofantlig
mängd lampor i stora kronor, som hängde ned från taket. Lamporna
voro små glasskålar, fyllda med olja, hvari en veke låg och flöt.
Det skulle bli gudstjenst. Rätt många samlades. Vi föstes till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
