Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Folkskolefrågans behandling 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningsvis nämna, att såväl i Kalmar län som andra
orter av riket finnes en mängd possessionater, vilka
tillförne på sina gods haft välburgna landbönder, men nu
sköta egendomen med stattorpare, som hava ytterst
små villkor och snart bliva utarmade. När nu
herremännen sålunda hava sugit must och märg av dem,
så frågas: vem, om icke de, hava största förbindelsen
att i någon mån vårda dessa fattiga människors barn?
Jag har för vinnande av ett slikt stadgande arbetat
mycket i utskottet, och det smärtar mig i sanning, att
det skall inom vårt stånd misskännas.
En av de sista talarna var Per Sahlström, vilken
med anledning av de »olikartade motsägelser», som
betänkandet »emot förmodan» inom bondeståndet
fått röna, betonade, att åsikterna om medlen
visserligen kunde vara olika, men att huvudsaken väl
dock vore att på något sätt komma till målet: en
allmännare folkupplysning:
Jag beder således, sade han, de ärade
ståndsbröderna besinna, först att vi knappast kunna anse den
koncession, som nu blivit gjord för bondeståndets
önskningar och behov, såsom frivillig, utan såsom
tillkommen av omständigheternas oundvikliga krav, och för
det andra, att då vi fått tvenne viktiga principer
erkända, . nämligen folkupplysningens nödvändighet samt
statens förbindelse att till dess ordnande bidraga, så
vill det synas, som vore ändamålet med våra
bemödanden så vida vunnet, att vi därmed tills vidare kunna
anse oss belåtna. En ytterligare utveckling och
framgång av folkundervisningen står liksom allt annat i
försynens hand, men säkert är, att den framtränger
med en snart sagt oemotståndlig kraft, allt efter som
nyttan därav mer och klarare inses. Dessutom hoppas
jag mycket av prästerskapets i landsorterna
medverkan, ty detta anser jag helt olika mot det prästerskap,
som med sina äldre biskopar i spetsen sitter vid våra
riksdagar. Jag tillstyrker alltså all möjlig moderation
i anmärkningsväg, på det vårt dyrbara ändamål icke
måtte förfelas.
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
