Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
i en hvar af oss måste bli lik en brinnande eld,
tankarna varda lika bart huggande svärd, hvilka
nedsabla allt, som skymmer själens fria utsikt. Oss
liöfves vidder och luft, perspektiv och oändlig
horisont. Så må vi då storma fram, banande väg i öde
marker, hälsande den nya tiden, hälsande solens
uppgång i kunskapens rike.
När själen är nog stark att jublande bryta sig väg
igenom allt motstånd, när fantasien äger nog
liffull-het att fasthålla det eljest flyende, när tankekraften
är på en gång nog glödande och nog mäktig att gripa
— och i ord uttrycka — själens finaste skiftningar
och stämningar, då inträffar undret: nya lif svärden
blifva till. Och deras tillblifvelse beror på ett
kraftigt samarbete inom en människa mellan tanke och
vilja, mellan fantasi och känsla i den brinnande
kampen för vinnande af ett bestämdt syfte: att lära känna
sig själf, att kunna utnyttja hela sitt väsens innehåll.
Men innan någon människa vinner målet, måste hon
ha lärt sig mångt och mycket — bland annat att
dyrka alla stora möjligheter, hvilka glida inom
räckhåll för hennes själ. Hon måste “dyrka"
möjligheterna för att tvinga dem att blifva till verkligheter.
Hon måste ständigt och alltjämt sträfva efter att
utvidga sin egen intressesfär, sträfva efter att göra
Till besläktade själar. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
