Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Ehuru ännu mycket ondt står oss åter att bekämpa
och begråta, ett ondt vi ingalunda blunda för, fylles
dock optimistens själ af hopp. Hans trosartiklar
finna intet uttryck för misströstans ve, ty han tror
på Guds eviga kärlek och rättfärdighet. Bär ej
historien vittne om människans triumftåg framåt och
uppåt? För hvarje gång det gifves ett “halt“ i denna
frammarsch, sker det för att samla sig med förnyade
krafter till ett mäktigt språng mot målet. Tiden är
icke ur led. Hafva några af de tempel störtat
samman, i hvilka vi dyrkat och tillbedt, så hafva
vi på samma heliga mark byggt nya, högre och
renare än de som fallit i spillror. Hafva vi förlorat
en del af våra förfäders fysiskt heroiska egenskaper,
så hafva vi ersatt dem med själens höghet, som
motstår det onda och förbinder de slagnas sår. Allt
hvad människan i forna tider gjort till sitt, är vårt
och mer än det, ty deras dagdrömmar äro våra
upp-lefvelser. Se där källan till vårt hopp och vår tro!
I solskenet af en djup och varm optimism målar min
fantasi “på framtidens förlåt än härligare triumfer".
Ur den väldiga kampen emellan stormakter och
system ser jag hur det långsamt ljusnar, bådande en tid
af en aldrig förut anad andlig storhet — då det ej skall
finnas några nationer, endast ett folk; en tid då endast
en lag gifves: fridens; endast en åtrå: harmoniens; endast
ett medel: arbetet; endast en läromästare: Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
