- Project Runeberg -  Till analysen af det empiriska själfmedvetandet /
59

(1910) [MARC] Author: Axel Hägerström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

visst närmare bestämdt jag, och som åt hvarje föreställning om ett
särskildt jag skänker dess betydelse. Därför måste det vid
spekulationerna i fråga gälla just detta jag: »jag själf». Men om nu
detta jag för att vara urskildt i omedelbart själfmedvetande måste
förekomma i de såsom tidliga och därmed rumsliga gifna
medvetenhetsyttringarna, som också däri måste inordnas, så kan det
icke reflekteras, så att man verkligen fast håller det såsom »jag
själf», ej blott såsom ett visst jag, utan att hänsyn tages till just
dessa medvetenhetsyttringar. Uraktlåtenheten att taga hänsyn
därtill måste leda till, att man lämnar detta »jag själf» och tänker
på ett särskildt jag, då absolutheten ej längre ligger i jaget såsom
sådant. Men i och med det samma dessa upptagas såsom »jags»
bestämningar i en reflexion öfver, hurudan »jag själf» verkligen
är, blir det omöjligt att abstrahera från den tidlighet och
rumslighet, i hvilken de framträda. D. v. s. om man verkligen åsyftar
det jag, som allena såsom sådant är individuellt, såsom man måste
för att verkligen kunna säga: jaget såsom sådant är absolut, om
man verkligen åsyftar detta »jag själf», så kommer vid
bestämmandet af, hurudant det verkligen är, nödvändigt hela den
psyko-fysiska organismen med i spelet.

Nu kunde häremot invändas, att i en ny reflexion kunde
tidligheten och rumsligheten hos de till mig själf hörande
medvetenhetsyttringarna bestämmas som blott subjektiva. Men i och med
det samma vore »jag själf» bestämd såsom medveten just därom.
Då nu just detta medvetande måste framträda med tidlighet och
rumslighet, måste jag själf också så reflektera det. Att nu återföra
denna tidlighet och rumslighet till subjektets uppfattning leder
endast till deras återkomst och så in infinitum.

Häraf följer nu, att det är oriktigt, om man tror sig verkligen
vid omdömet: jaget är absolut ha abstraherat från all ändlig
bestämdhet. Men hvad som föranleder åskådningen är lätt att se.
Det är å ena sidan det förhållandet, att verkligen hos »jag» finns
något absolut liggande i själfvet eller slutenheten inom sig och

O

den därtill hörande enkelheten. A andra sidan spelar in det
förhållandet, att jag verkligen i det omedelbara själfmedvetandet urskiljer
>’inig» i de verkliga medvetenhetsyttringarna och därmed verkligen
hos de samma håller i sär själfvet i förbindelse med den abstrakta
medvetenheten från all ändlig bestämdhet, tidlighet och rumslighet,

V J W

hos medvetenhetsyttringarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:34:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillanalys/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free