Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen. Förnuftig matlagning och hushållning, eller att riktigt välja och tillaga passande födoämnen - III. Om matlagning och kokning i allmänhet - 6. Om kokning af rot- och grönsaker samt om svamp - Skidfrukter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
Alla skidfrukter hafva en egen lukt. Flera hafva
också en fadd, sötäcklig smak. Detta hjelpes bäst genom
tillsats af lök, raejram eller andra kryddor, eller allra bäst
genom att lägga i grytan några blad af bönörten
(Satu-reja Hortensis), som man kan få att växa i alla
trädgårdar, ända högst upp i Finn- och Lappmarkerna. Arter
ätas både färska och torra; de förra innan de äro
fullkomligt mogna, de senare, mogna och torkade, hvarföre
de också hafva mindre smak än de gröna.
Torra och färska skidfrukter måste kokas på olika
sätt. Då alla färska skidfrukter i det kalla vattnet
förlora sitt salt, sin ägghvita och sitt egentliga näringsvärde,
så måste de kokas som andra färska grönsaker, som kål,
spenat, m. m. De måste nämligen sättas öfver elden i
kokande vatten, så att ägghvitan genast kan stelna och
hindra vattnet från att tränga in. Några få sorter, af
hvilka man icke blott förtär fröet eller bönorna, men också
skidorna, förvällas, som kål och lök. Gröna bönor
förvällas ock, ty de innehålla mycken grönska eller bladgrönt.
Torra skidfrukter deremot måste icke blott alltid
sättas öfver elden i kallt vatten, utan böra gerna också öfver
natten eller dygnet stå i blöt i ljumt vatten. Härigenom
mjukna de och svälla ut, och bli icke blott lättkoktare,
men få också en mildare och behagligare smak; men man
bör ej heller låta denna blötning räcka för länge. Det
är heller icke detsamma i hvad slags vatten man kokar
skidfrukterna; i hårdt vatten blifva de sent eller aldrig
möra, derföre bör man bruka mjukt vatten. Allt hårdt
vatten innehåller nämligen kalk, som under kokningen
afsätter sig på ytan af ärterna och bönorna, utan att man
kan se det, och hindrar vattnet från att tränga in i dem,
ty kalken, tillsammans med bönämnet (legumin),
tillstoppar och förtätar alla de fina porerna eller öppningarne på
skalet.
Att lägga »kristallglas» i grytan, tjenar naturligtvis
till ingenting, men det är en lätt sak att öfvervinna
den så mycket öfverklagade svårigheten att få mjukt
vatten, till kokning af ärter. Oin man nämligen på
förhand kokar upp en riklig mängd vatten med ett
skedblad ättika och låter det stå en dag eller så, mjukna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
