Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verdikt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Werner. — 1. A. G., 1750—1817, tysk
geolog (neptunist). W. verkade som
lärare vid Bergakademin i Freiburg.
Han brukar räknas såsom en av
geologins grundläggare (”geologins
fader”). — 2. A. AV., f. 1866, schweizisk
kemist, som utgivit flera betydelsefulla
arbeten rörande de oorganiska kemiska
föreningarnas struktur och därmed
sammanhängande frågor. För sina
forskningar erhöll W. år 1913
Nobelpriset i kemi.
Vemet [värna’], H., 1789—1863,
fransk målare. Av samtiden blev V.
livligt uppskattad och vann en
oerhörd popularitet som militärmålare,
särskilt som framställare av den
franske soldaten (Soldaten vid
AVater-loo, Stormningen av Malakov).
Vernissage [värnisa’sj], fr.,
öppnandet av en konstutställning, då endast
ett antal särskilt inbjudna personer
äga tillträde.
Vero’na, stad vid Adige, Venetien,
n. Italien. 92,000 inv. Starkt befäst.
Viktig järnvägsknut. En av Italiens
äldsta städer. Många romerska
forn-lämningar både i och utom staden.
Kyrkor och palats från medeltiden
med betydande konstskatter.
Biskopssäte. Målare- och bildhuggarakademi.
Betydande siden- och bomullsindustri.
Handel med vin och siden.
Verona’1, dietylmalonylkarbamid, är
ett sömnmedel, som framställdes av
Nobelpristagaren E. Fischer 1903. V.
utgöres av färglösa, svårlösliga,
bittert smakande kristaller. Som
sömnmedel är V. kraftigt verksamt och
jämförelsevis ofarligt. Ofta användes
natriumsaltet, veronalnatrium el.
me-dinal, som är mera lättlösligt. Ett
liknande preparat är luminal, som
består av fenyletylmalonylkarbamid.
Verone’se, P., 1528—88, italiensk
målare från Verona, hette egentligen
Paolo Caliari, från 1554 företrädesvis
verksam i Venedig. V. var den siste
av de stora venetianska
renässansmålarna. V:s arbeten utmärkas av
glänsande kolorit och djärv, elegant
komposition och behandling
(Bröllopet i Kana, Europas
bortrövande, Venezia krönt av äran).
Vero’nika, den heliga, en kvinna, som
enligt sägnen räckte frälsaren en duk
att torka sitt anlete, då han var pä
väg till Golgata. På duken
framträdde sedan Kristi anletsdrag
(Vero-nikaduken).
Werr’a, den östligaste av AVesers
båda källfloder, nv. Tyskland.
Upprinner påThiiringerwald. Längd 292 lim.
Verrocchio [-åkk’iå], A. del, 1435—
88, italiensk konstnär, en av de ledande
inom Florens’ konstliv, Lionardos
lärare. V. var en ytterst mångsidig
konstnär, som var ivrigt verksam på
de meBt olika områden. Störst är han
som skulptör, i vilken egenskap han
utvecklar en mästerlig
karakterise-ringsförmåga (Colleones
ryttarstaty, bronsgruppen Kristus
och Tomas). Av hans målningar
må nämnas Jesu dop.
Vers, rad i en dikt; oriktigt
användes ordet även i betydelsen strof
(avdelning el. grupp av verser);
bunden stil i motsats till prosa. En V.
består av flera versfötter el.
metriska takter, sammansatta av en
betonad och en el. flera obetonade
takt-delar. Jfr Verslära.
Versailles [versaj’], stad, IS km. sv.
om Paris. 65,000 inv. Berömt slott.
Versailles’ slott [värsaj’s] är beläget
i v. delen av staden Versailles. V.
uppfördes av Ludvig XIV under
senare hälften av 1600-t. och var 1682—
1789 konungens och regeringens
residens. Slottet, som inrymmer
storartade konstsamlingar, är numera
nationalmuseum. V. är ett av världens
största och praktfullaste palats. Det
om-gives av en utomordentligt vacker park
med storartade terrass- och
bassänganläggningar. I omedelbar närhet av
V. ligga de två lustslotten Trianon.
Versailles-traktaten [versaj’-], se
Världskriget.
Versa’ler, stora bokstäver
(majusk-ler).
Verse’rad, världsvan, belevad.
Versifie’ra, överflytta i versform.
Versifikatö’r, rimsmidare,
versmaka re.
Ver’sio, lat., översättning.
Version, framställning, tolkning,
avfattning.
Ver’sio vulga’ta, se Bibel.
Verslära. Bunden stil skiljer sig
från prosa framför allt därigenom, att
den har en regelbunden rytm, som
bildas av omväxlande tryckstarka och
trycksvaga stavelser. Man kan
uppdela denna rytm i regelbundet
återkommande perioder, takter el.
versfötter. Man brukar beteckna trycksvaga
stavelser med — ocli tryckstarka med
—. Man räknar med följande
versfötter: 1) jamb — — t. ex. begå; 2)
anapest — — t. ex. tryckeri; 3)
stigande peon — —t. ex. amerikansk.
Dessa tre slag ha stigande rytm. 4)
troké —1, ex. hösten, daktyl —
t. ex. somrarna; 6) fallande peon
—• ^ _ t. ex. köpingarna. De tre
sistnämnda versfötterna sägas ha
fallande rytm. Mellan varje versrad samt
ibland inuti raderna förekomma
pauser. Om pausen förefinnes i en versfot,
kallas den cesur. Utom genom
rytmen karakteriseras den bundna stilen
av rim, vilka kunna vara enstaviga
(manliga), tvåstaviga (kvinnliga) el.
flerstaviga. Ljudlikhet kan även
förefinnas mellan ordens början. Jfr
Allitteration. Genom användande av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
