Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klapka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ment el. sjungen av olika personer.
K. beror på vilka övertoner, som
förefinnas.
Klap’ka, G., 1820—92, ungersk
revo-lutionsgeneral. K. deltog verksamt i
1848 års revolution, varefter han
vistades utomlands till 1867, då han
återvände till Ungern.
Klappersten, vid havs- och
sjöstränder förekommande, genom vågornas
nötning avrundade stenar. På grund
av landhöjningen anträffas fält av K.
i Sverige även inuti landet.
Klara, den heliga, 1194—1253,
katolskt helgon från Assisi. Påverkad
av Franciskus grundade K. ett
kvin-nokloster och efter henne benämndes
nunnorna i den av henne stiftade
orden ”klarissinnor”.
Klara, församling i Stockholm, till
vilken hör sv. delen av Norrmalm.
11,445 invånare.
Klarbär, se Prunus.
Klare’ra, redovisa, uppgöra. Jfr
även Inklarera.
Klarinett’, ett omkring 1700
uppfunnet biåsinstrument av trä. K. har ett
tonomfång från ostrukna e till
trestrukna f. Det började användas i
orkestern under andra hälften av
1700-t.
Klarälven, Värmlands största
vattendrag, 450 km. lång, därav 190 km. i
Norge. Upprinner i fjälltrakterna på
gränsen mellan Dalarna och
Härjedalen (Fämun) i Norge och rinner
sedan genom Hedmark fylke och
Värmland och utfaller i Vänern.
Klassicism, en inom litteraturen och
den bildande konsten uppträdande
stilart, vilken som sitt ideal
uppställer den antika stilen, strävar efter
harmoni och plastisk klarhet. I
trängre mening den främst i slutet av 1700-t.
och början av 1800-t. rådande stilen.
Klassificering: av fartyg:, fartygens
indelning, i klasser med hänsyn till
ålder och sjövärdighet m. m. K.
verkställes av särskilda sammanslutningar
och är av stor betydelse vid
sjöförsäkringar m. m. över verkställd K.
ut-ställes ett klassificeringscertifikat. De
främsta klassificeringssällskapen äro
Lloyds register of British and Foreign
Shipping, hemmahörande i London och
grundat 1760, samt Bureau Veritas i
Paris, grundad 1828.
Klass’isk, tillhörande den grekiska
el. romerska forntiden; mönstergill,
stilren; löjlig, egendomlig. — K 1 a
s-s i’k, original, komisk figur. —
Klassiker, de antika författarna; de
förnämsta författarna under en litterär
storhetstid.
Klas sval, se Valsätt.
Klas’tisk, beteckning för bergarter,
som bestå av sammankittade
fragment av mineral och bergarter (ex.
sandsten, konglomerat).
Klaun, se Clown.
Kla’usenburg:, stad i Siebenbiirgen,
Rumänien. 66,000 inv., övervägande
madjarer. Universitet. Var före
världskriget en av Ungerns viktigaste
städer. Livlig handel och industri.
Klausu’l, förbehåll, tillägg till en
föregående framställning.
Klftv, tecken, som i början av ett
notsystem anger vilken tonhöjd, den
mot K. svarande noten har. Man
använder C-klav, F-klav och G-klav.
Mest användes basklav* el. C-klav och
diskant- el. G-klav*.
Klavecin’, fr. clavecin [klavesäng’],
se Klaver.
Klave’r, mus., föråldrat instrument,
liknande pianot.
Klave’rutdrag:, pianosättning av
orkestermusik.
Klaviatu’r, alla tangenterna på ett
tangentinstrument.
Kléber [klebä’r], J. B., 1753—1800,
fransk revolutionsgeneral. K. deltog
i Bonapartes expedition till Egypten
1798 och blev, sedan Bonaparte
återvänt till Frankrike, överbefälhavare.
Han arbetade framgångsrikt för det
franska väldet i Egypten men
mördades, innan han hunnit befästa sitt
verk.
Kleen. — 1. E. K., 1847—1923, läkare,
har särskilt intresserat sig för
sjukgymnastik och massage. Hans
polemiska inlägg i dagsfrågor väckte ett
visst uppseende bland annat på grund
av deras skarpt satiriska hållning. —•
2. J. Emil K., 1868—98, författare,
tillhörde den skånska diktarskolan vid
sekelskiftet. Bland mera kända
diktsamlingar märkas Vildvin och
Vallmo samt Jasminer. Valda
dikter utkommo 1907.
Klcinkunst [klajn’konst], ty., konst
i miniatyr, i litet format.
Kleinmeister [klaj’nmajster], ty.,
”småmästare”, namn på en krets tyska
konstnärer från förra hälften av
1500-talet (Aldegrever, Altdorfer,
bröderna Beham m. fl.). K., som voro
efterföljare till Durer, voro
huvudsakligen målare och kopparstickare.
Särskilt berömda blevo deras
gravyrer i små format med religiösa,
historiska el. mytologiska motiv.
Kleist [klajst], H. v., 1777—1811,
tysk författare. K:s Der Prinz
von Homburg hör med sin djupa
psykologi och mästerliga
figurteckning till de främsta historiska
skådespelen inom den tyska litteraturen.
Bland K: s övriga alster må nämnas
komedin Der zerbrochene Krug
och 1500-talsberättelsen M i c h a e 1
Kohlhaas.
Kle’mens (Clemens), romerskt
påvenamn. — 1. K. I (Clemens romanus),
en av de apostoliska fäderna, av
Ori-genes ansedd som Petrus’ lärjunge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
