Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Irrbloss ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Isch’ias, en sjukdom, som
karakteriseras av smärtor i benets stora nerv
(Nervus ischiadicus). Smärtorna
insätta vanligen plötsligt. Med
stilla-läge, varma omslag och
salicylsyre-preparat kan man som regel få
sjukdomen att gå tillbaka på en till två
månader. I enstaka fall kunna
in-sprutningar runt nerven medföra
gynnsam effekt.
Isdelare, geol., den gränslinje, från
vilken de olika rörelseriktningarna i
en landis utgå. I Skandinavien låg
isdelaren under den sista landisens
avsmältningstid öster om de liögsta
fjällen och vattendelaren mot Norge,
vilket gav upphov till de stora
isdämda sjöarna i våra fjälltrakter.
Isdämda sjöar, geol., områden, som
avspärras genom glaciär- el. landis,
så att deras naturliga avloppsvägar
avstängas, uppdämmas, till dess
vattnet tar sig avlopp över någon isfri
passpunkt. Sådana isdämda sjöar,
vilkas gamla strandmärken ofta Jydligt
kunna ses i dalsidorna, funnos i
slutet av istiden i flertalet av våra
fjälldalar och nådde i synnerhet i
Jämtland stor utsträckning; de hade i
många fall sina avlopp över
riksgrän-sen till Norge. Dessa ge sig till
känna såsom kraftigt nedskurna fåror el.
kanjons. Även i norra Småland och
Västergötland voro många dalstråk
upptagna av isdämda sjöar.
Kolossala issjöar funnos också i N.
Amerika vid slutet av istiden (t. ex.
Agas-siz-sjön).
Isefjord, vik av Kattegatt, n.
Sjsel-land, Danmark, vilken med sina
många armar tränger djupt in i
landet.
Isére [isär’], 290 km. lång biflod
till Rhöne från vänster.
Isfaha’n, stad i Persien vid stora
vägen mellan Teheran och Sjiraz.
Fordom, särskilt i 17: de årh., då
staden var Persiens huvudstad och hade
betydelse i världshandeln, anses
invånareantalet ha varit % milj.; nu 60,000.
Isfjorden, fjord på Spetsbergens v.
sida. I fjorden utskjuta från landets
inre flera betydande glaciärer. I. är
tillgänglig för sjöfart ända till halva
året och stundom mera. Vid I. finnas
betydande stenkolslager, som delvis
äro föremål för brytning.
Ishavet, se Norra Ishavet och Södra
Ishavet.
I’sis, syster och gemål till Osiris,
Horus’ moder, en fornegyptisk
gudinna, vars dyrkan utbredde sig till
länderna n. om Medelhavet.
Isis [aj’sis], benämning på Themsen
i dess övre lopp.
Is’jtar, Istar, de gamla
babylonier-nas och assyriernas kärleks- och
fruktbarhetsgudinna. Hon ansågs även
som himlarnas och stjärnornas drott-
ning och dyrkades särskilt i Assyrien
som krigs- och jaktgudinna. Den
syriska Astarte och den grekiska
Afrodite erinra om I.
Isla’m är den yngsta av de stora
religionerna. Den grundades av
Muhammed i början av 600-t. e. Kr. Denne
konstruerade sitt religionssystem
huvudsakligen med hjälp av kristen och
judisk religion. Han uppgav t. o. m.,
att han endast ville återställa den
enda religionen i dess rätta form, befria
den från förvanskningar av kristna
och judar. Allah är den ende guden.
I. tar skarpt avstånd från
treenighets-läran. Människan är skyldig Allah
fullkomlig underkastelse och belönas
med en salighet, som utmålas i starkt
jordiska färger med ett kraftigt
inslag av orientalisk sinnlighet. Allah
förlåter alla synder utom otro.
Bekän-nare av främmande läror ha intet hopp
på uppståndelsens dag, då
världsdomen hålles. Som tjänande väsen har
Allah ett hov av änglar samt lägre
andar, djinner, vilka äro mellanting
mellan ängel och människa. Allahs
vilja har meddelats genom profeter,
bland vilka märkas Abraham, Moses
och Jesus. Muhammed är den siste
profeten och Koranen den sista av gud
inspirerade skriften, vilken gör alla
föregående skrifter överflödiga. Allah
ingriper ej i världsordningen men har
förutbestämt allt såväl gott som ont,
vilket endast mekaniskt tilldrager sig
efter av honom fastställd plan. Inom
den senare I. har utbildat sig en
teologi, som bygger på utsagor och praxis,
hämtade från Muhammed och hans
medhjälpare. Så ha utbildat sig fyra
olika teologiska skolor, hanafiter,
ma-likiter, sjafiiter, hanbaliter, vilka dock
föga skilja sig från varandra. En
mångfald olika praktiska regler ha så
småningom tillkommit. Böner på
bestämda ögonblick, fasta i månaden
ramadan, vallfärd till Mecka minst en
gång i livet, skyldighet att offra livet
för I: s utbredning, förbud att dricka
sprit etc. Bland de mera
egendomliga buden är att månggifte är tillåtet
(intill fyra hustrur). Fredagen är
helgdag.
Inom I. ha utbildat sig olika
sekter, bland vilka märkas sjiiterna, vilka
ej erkänna kaliferna utan anse, att
Muhammeds måg och dennes
avkom-lingar skulle ha ärvt ledningen, vara
imamer (religionsledare). Den tolvte
imamen skall ha försvunnit för att
återkomma som mahdi och föra islam
till seger. Ismaliterna tro detsamma
om den sjunde imamen. Efter
Muhammeds död utbredde sig I. snabbt
utefter Afrikas nordkust samt ö. ut
bort till Indien och Kina. För
närvarande utgör antalet av I: s
anhängare omkring 230 milj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
