Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Hedniska tidräkningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visserligen icke förekommer före mht. tid och då blott på baierskt språkområde men visar sig
som gammalt, enär det deltagit i den fht. ljudskridningen. Härledningen finnes hos Schmeller,
Baier. Wörterbuch, I2, 437.
Att de germanska gudanamnen i veckodagarnes namn verkligen äro översättningar av
de romerska, därför talar ock veckodagsnamnens bildning, i det F. Kluge, Grundriss d.
germ. Phil., 1 Aufl., I, s. 398 påpekar, att förutom dem sammansättningar med genitiv som
första led äro sällsynta på urgermanskt språkstadium.
Bland de nordiska veckodagsnamnen vittna fornformerna av söndag och fredag om
lån från västgermanska språk. Till återgivande av dies Solis väntar man, att det allmänna
isl. sól, fsv. sōl skulle hava använts i stället för det sällsynta och ålderdomliga isl. sunna.
Detta kan dock visserligen tänkas hava varit vanligare i äldre tid, men denna förklaring är
alldeles utesluten i fråga om fredag, då dess första led är det gudinnenamn, som isl. heter
Frigg, och alltså måste vara lån från västgermanska språk.
Bilfinger I, s. 42 menar, att isl. laugar-dagr, pvátt-dagr ’bad- och tvätt-dag’ av sig
själva hänvisa på den efterföljande vilodagen och alltså blott kunna hava sin upprinnelse från
kristlig åskådning. Detta skäl synes mig av vikt, men då enligt föregående utredning så ej
gärna kan vara förhållandet, måste antagas, att lördagen varit ’bad- och tvättdag’ redan i
hednisk tid, då den var veckans första dag.
Det är nämligen icke heller troligt, att namnen isl. laugardagr, pváttdagr i kristen
tid utträngt ett äldre namn, som motsvarat dies Saturni, ty detta namn borde då vara
bevarat. De hedna gudarnes namn syntes prästerskapet anstötliga, och biskop Jón i Hólar
(1106—1121) bemödade sig att ersätta dem, så att man skulle kalla sönd. dróttinsdagr
’Herrens dag’, efter l. dies dominica, månd. annarr dagr viku, tisd. priði dagr viku,
onsd. miðvikudagr, torsd, fimti dagr viku, fred. fostudagr ’fastdag’, lörd. laugardagr l.
pváttdagr, och lyckades så till vida, att denna serie namn är övervägande i isl. litteraturen,
men alldeles uttränga de gamla namnen kunde han icke. Då nu bland de bekämpade
namnen ingen motsvarighet finnes till dies Saturni, måste man sluta, att åtminstone under
hedendomens sista tid ingen sådan funnits.
Då, som Vigfusson Corp. poet. boreale I, 428 påpekar, skalderna straxt efter Olof
den heliges död 1030 börja angiva, vilken veckodag de besjungna striderna ägde rum,
behöver ju detta icke bevisa, att veckodagarnes namn först då kommit i bruk i norden.
Vigfusson säger själv, att seden snart försvann, och dess uppkomst är då säkerligen blott ett
poetiskt hugskott.
H. Fischer, Die Namen der Wochentage im Schwäbischen (Sonderabdruck aus den
Württembergischen Vierteljahrsheften für Landesgeschichte, Neue Folge IX. 1900), säger sig
s. 195 hava blivit ense med Bilfinger om en medelväg, att germaner, som vid Rhen och
Donau kommo i mycken beröring med romarne, kunnat redan före Konstantin få av dem
höra dagarnes namn; i affärer kunde tolkning av terminer bliva nödvändig och sålunda
dagarnes namn komma att översättas till tyska redan före veckans fasta bruk. Detta är
emellertid ingen medelväg utan ett medgivande av veckans lån i urgermansk tid, ty så fort en
german förstod ett avtal som t. ex. att betalningen erlägges nästa torsdag eller tredje fred.
härefter, så kände han ju veckan så, som jag ovan antagit den känd på Island före
tidräkningens ordnande c. 930.
Den isl. tidräkningen i Grågås är ju ock, som Bilfinger 1, s. 9 f. betygar genom
rikliga exempel, en datering medels vecka och dag, t. ex. fimti dagr sá, er VI vikur eru af
sumri ’den torsdag, då sex veckor gått av sommaren’.
S. 34 anföras ock dylika dateringar, som röra den hedniska sagotiden, och det faller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
