Tiden / Femte årgången. 1913 / 353 (1908-1940) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Arbetareklassen och folkhären.

Ur "Den nya hären" av Jean Jaures.

”Tiden” tur sig härmed friheten att
återgiva, som prov på tankegången hos vår
franske partivän i hans stora arbete 0111 hur ett
franskt milis-system borde kunna skapas, ett
sammandrag ur kap. X, som handlar om
”armén, fosterlandet och proletariatet”. Det
måste alltid vara hälsosamt att se, hur dessa
frågor behandlas ur annan socialistisk
synvinkel än som ofta anlagts inom den svenska
arbetarerörelsen.

Jaures skriver:

Dock — ju mer vi söka tränga in
i förutsättningarna för att organisera
en verklig folkhär, desto klarare
framträder den grundläggande frågan:
vill verkligen också arbetare- och
bondebefolkningen se till att hären
kan göra tjänst? Alla systemer att
skapa befälskadrer och dylikt, de må
vara än så folkliga, komma att
förbliva overksamma, om det arbetande
folket ställer sig likgiltigt inför denna
stora uppgift, om det icke bryr sig om
att låta sin anda tränga in i hela den
militära organisationen.

Men varför skulle icke
arbetarklassen i sin anda och från sina
utgångspunkter gripa sig an med den stora
uppgiften att organisera det nationella
försvaret? Jag vet mycket väl att en
ofta oklar antimilitaristisk
förkunnelse har hopat mörker oeh missförstånd
kring den frågan, men jag är viss om
att en grundlig undersökning av
problemet skall visa arbetarna, att det är

lika nödvändigt ur social som ur
nationell synpunkt att proletariatet
bestämmer hur den nya hären skall
byggas upp.

Här är icke fråga om hur skarpt
arbetarklassen revolterar mot armén
som den nu framträder, eller mot de
former av fosterlandskärlek, som den
sociala reaktionen kan finna på. Här
är icke heller fråga om att man från
några håll, antingen i upphetsning
eller genom missbruk av enkla formler,
gått ända därhän att man velat säga
nej till varje armé, även om den är
defensiv och folklig, och förneka
varje fädernesland, även om det
uppträder fredsälskande och med
respekt för rättvisan. Vad man måste
veta är om i nuvarande
världssitua-tion arbetarklassen anser det vara sin
plikt och sitt intresse att genomföra
arméns reorganisation på demokratisk
och folklig grund och att bli den
vaksamme vaktaren av det steg för steg
förnyade fäderneslandet.

Vartill skulle, det t. ex. tjäna att
proklamera milis-systemets företräden
framför kasärnen, om det arbetande
folket icke frågar efter hela den fria
militära fostran, med gymnastik,
skjutövningar och manövrer i det fria,
som kommer att träda i stället för den
nu härskande sterila, betungande och
olycksbringande drillen? Här behövs

Tiden n:r 12, 1913

23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>