Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wingåker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oemotståndliga vattenhvirfvel äfven neddragit
deras namn i djupet och blotta drägten de infört,
ännu qvarstår.
Skada var, det jag ej fick tillfälle att se
något brudpar, ty den drägt de bära, skall äfven
vara ganska anmärkningsvärd och förskrifver sig
säkert från en sednare tid. Först inträder
brudgummen i kyrkan, klädd i gula skinnbyxor och
blå jacka, elghudshandskar, hvilka räcka honom
upp till armbågen och öfver venstra armen en
piska med en respektabel snärt. Nu skall dock detta
sednare barbariska bruk vara aflagdt, emedan
männerne troligen insett otillräckligheten af detta
medel för att styra en ung hustru eller också
kanhända sjelfva alltför ofta fått smaka den. Vare
härmed huru som helst, allt nog, denna sed är
nu aflagd. Derefter kommer bruden, och till och
med för några få år sedan var det hennes största
besvär att komma in och ut ur kyrkan, ty, då
nyttjade alla brudar ännu styfkjortlar, och det
lärer varit ibland de så kallade hofriddarnes
förnämsta åligganden att lyckligt hjelpa henne genom
denna svåra passage. För öfrigt belastas
brudarna här, liksom i hela det öfriga Sverige, med all
upptänklig bjefs och grannlåt.
Men, liksom i det allmänna lifvet oftast blott
ett enda steg förer oss från glädje till sorg, så ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
