Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rälsskarvproblemet av ingenjör Emil Forsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 EMIL FORSBERG
räler. Av det sistnämnda skälet torde hopsvetsning av flera räler i friliggande
spår icke vara att förorda, vilket förfaringssätt för övrigt även ställer
sig ganska dyrbart.
Av förestående framgår, att rälsskarvarnas svagheter i alla tider varit
och fortfarande äro drivfjädern till hela spåröverbyggnadens utveckling.
Man kan också i motsats härtill säga, att rälsskarvarna hindrat framåt-
skridandet så, att spår överbyggnaden icke kunnat hålla jämna steg med
utvecklingen av den rullande materielien. För spårteknikerna äro rälsskarv-
uppfinningar i regel ett överskridet stadium. De vänta inga revolterande
lösningar, utan för dem gäller det nu närmast, att för den gamla enkla
skarven utbilda räl och skarvjärn, både beträffande profil och material,
samt avväga placeringen av skarvsliprarna så, att minsta möjliga slitning
uppstår. Denna väg att minska skarvslagens förödande inverkan på såväl
räler som rullande materiell är både enformig och mödosam — några upp-
seendeväckande framsteg äro icke att förvänta — men torde vara den enda
som säkert, om än sakta, för till målet.
ALLMÄNHETEN OCH RÄLSSKARVPROBLEMET
Av alla järnvägstekniska spörsmål torde intet varit ens tillnärmelsevis
så lockande för allmänheten som rälsskarvproblemet. För icke-fackmän
synes förbindningen mellan rälerna vara en så skäligen enkel konstruktion,
att man icke nog kan förundra sig över att järnvägsteknici icke vilja eller
kunna vidtaga åtgärder för förbättring i sådan, riktning, att skarvslagen för-
svinna. Sedan en dylik tanke väl vunnit insteg, faller mången för frestelsen
att själv söka lösa uppgiften, vilket sannolikt skulle medföra både ära och
guld — om det bara lyckades. För en dylik flyktig tanke föll för några år
sedan en ung stockholmsingenjör offer, och i juli 1923 fick den svenska all-
mänheten del av resultatet genom notiser i en stor del av den dagliga pres-
sen, varur här återges nedanstående urklipp.
SVENSK UPPFINNARE LÖSER SKENSKARV-
PROBLEMET
EN FULLSTÄNDIGT NY, TUDELAD RÄLSTYP FÖRESLÅS
DEN NYA TYPEN ANSES INNEBÄRA MÅNGA FÖRDELAR
- — — — — — — — massa olika rälprofiler i förhopp-
_ — — — — — — — — — ning, att en förbättring skulle kunna
Till att börja med hade ingenjör åstadkommas på detta sätt. Det vi-
experimenterat med en sade sig likväl, att denna väg icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
