Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. Den allmänna etnografiska utställningen i Stockholm. I. Etnografisk öfversigt. Af D:r Hjalmar Stolpe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ETNOGRAFISKA UTSTÄLLNINGEN. — JAPANE8ERNE. 65
att äfven hans maktställning började betydligt sjunka, och efter den
fullständiga omstöpning efter europeiskt mönster, som den japanéka
staten i senaste tid undergått, har Mikadon återtagit sin ställning
såsom rikets egentlige styresman. Numera är statsmaskineriet
in-rättadt på fullständigt europeiskt sätt med ett statsråd, bestående af
en konseljpresident och cheferne för de 9 regeringsdepartementen.
Förr utgjordes Shöguns råd af ett femmannaråd, som jemto
åtta andra rådsherrar af lägre rang, valdes af de rikaste länsfurstarne.
Enligt den urgamla rangskalan stod Mikadons hofstat, » »,
högt öfver landets alla öfrige invånare, som kallades Gege; den sist
nämnda gruppen indelades i följande åtta klasser: 1)
Dai-miyo-klas-sen, som utgjordes af de förnämste ärftlige länsfurstarne med minst
10,000 koku ris* i årlig inkomst, hvilka med nästan oinskränkt
makt herskade öfver sina län, och bland hvilka Shögun sjelf
intog det främsta rummet; 2) Sei-mi de mindre godsegarne
(små-adeln); 3) presterskapet inom vissa sekter af $/wi-£ö-religionen ;
4) soldater. Dessa fyra klasser utgjorde den egentliga adeln och
kallades med gemensamt namn S, krigare, samt voro
för-pligtade att bära de båda svärden, daishö (se sid. 51). 5) , läkare,
skrifvare och tjenstemän; 6) köpmän och krämare; 7) småkrämare,
konstnärer, målare, mekanici m. fl.; 8) skeppare, fiskare, bönder,
landtfolk och arbetare. Under och utom dessa klasser stodo alla,
som hade att handskas med döda kroppar, såsom garfvare,
läderarbetare och skarprättare. Denna föraktade kast, som kallades Teta,
har nyligen blifvit af regeringen upphäfd.
Till adeln hörde äfven de under namn af Yaku-nin*er
(ordagrant: tjenstemän) kände lägre embetsmän, hvilka vanligen
lem-nades soip följeslagare åt främlingarne. En annan vigtig afdelning
inom det japanska folket är känd under namnet Lônin’er, och
utgjordes dels af sådane, som i följd af begångna förseelser blifvit
utstötte ur Samurai-gruppen (Lö-nin eller Rö-nin betyder »man
utan embete»), dels af sådane, som, för att kunna fritt fullfölja
hederspligter, eller tillfredsställa enskildt hämdbegär, frivilligt ställt sig
sjelfve utom lagens hägn.
Straffbestämmelserna voro i allmänhet ytterst stränga och
dödsstraff följde äfven på lindrigare förbrytelsor. Detta straff ansågs
* En Koku = omkring 7,600 knb.-fot; denna årsinkomst, hvars penningvärde
år 1863 beräknades till omkring 130,000 Kronor, skulle nu, sedan riset stigit i
pris, uppgå till ungefär 440,000 Kronor.
.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
