Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Instinkten och intelligensen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INSTINKT OCH INTELLIGENS 124
att bidrottningarna, som i tusentals år aldrig gjort annat
än lagt ägg, aldr g besökt en blomma, skördat något
frömjöl eller sugit någon nektar, likväl kunna giva liv
åt arbetare vilka, när de utgå från cellen, veta allt vad
deras mödrar sedan förhistoriska tider levat i
okunnighet om och redan vid sin första flykt skola visa sig känna
till orienteringens, honungsinsamlingens,
larvuppfödan-dets och den komplicerade bikupekemiens alla
hemligheter. De veta allt, emedan den organism varav de äro
en del, varav de blott äro en cell, vet allt vad den
behöver veta för att bibehålla sig. De tyckas sprida sig
fritt i rymden, men hur långt de än fara, förbliva de
likväl bundna vid den centrala enheten, i vilken de icke
upphöra att äga del. De äro liksom vår varelses celler
nedsänkta i samma livsfluidum, som för dem är mycket
mer vidsträckt, elastiskt, subtilt, psykiskt och eteriskt
än vår kropps. Och denna centrala enhet är utan tvivel
knuten vid biets universella själ och sannolikt vid den
universella själen i egentlig mening.
Det är så gott som visst att vi förr voro mycket
närmare än nu för tiden förbundna med denna universella
själ med vilken vårt undermedvetna ännu står i
kontakt. Vår intelligens har skilt oss från den och skiljer
oss från den mer för var dag. Vårt framsteg skulle alltså
vara isoleringen? Skulle icke detta vara vår speciella
villfarelse? Detta motsäger naturligtvis vårt yttrande
om det önskvärda i att vår hjärna hypertrofierades.
Men då intet i dessa ting är fullt säkert, stå hypo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
