Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern kemisk=teknisk undervisning och forskning. Intryck från en resa till europeiska kemiska laboratorier sommaren 1931. Av Professor J. ARVID HEDVALD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Union Chimique Beige», docenten vid Université Libre de Bruxelles, Guillissen (uttalas
flamländskt). Unionen har sitt huvudkontor vid Avénue de Louise 61 i Bruxelles, men
laboratorierna i fråga ligga någon mil utanför i Droogenbosch. Unionen är en
sammanslutning av en hel del belgiska fabriker av olika slag men med från merkantil eller
annan synpunkt mer eller mindre gemensamma intressen, ett I. G. i mindre skala än
det tyska således. I Droogenbosch ligga också en del av dessa fabriker, t. ex. en
svavel-syrefabrik och en fabrik för superfosfat. Vi ägnade oss emellertid odelat åt de verkligen
mycket välordnade forskningslaboratorierna, som visserligen icke voro särskilt stora men
påfallande väl utrustade. Utom av Guillissen ledes arbetet här av ett flertal filosofie
doktorer och ingeniörer. Som överallt märktes emellertid också här en viss avmattning
på grund av de svåra tiderna, och man klagade f. ö. högljutt över den svåra
konkurrensen med det tyska I. G. med vars patenter i legio man ideligen kolliderade.
Även här hade man emellertid synbarligen klart för sig, att tekniken ej längre kan
nöja sig med annat än det allra noggrannaste arbete på laboratoriet, om man vill nå
pålitliga resultat och komma till en förstklassig fabrikation. Ej sällan finner man i vår
tid just på de industriella forskningslaboratorierna de allra modernaste och för
precisionsarbeten bäst lämpade apparaterna. Här i Droogenbosch såg jag exempelvis den
första ramanspektrografen jag skådat. Jag måste erkänna att jag ej omedelbart insåg
berättigandet av denna apparat för 10,000 svenska kronor (från Zeiss eller Hilger) på
detta laboratorium. Men så snabbt tillägnar sig en industri med självaktning i våra
dagar vetenskapens resultat eller metoder, att spektrografen i fråga helt enkelt inköpts
för att användas som hjälpmedel vid analytiska bestämningar. Det är ju så, att en hel
del blandningar av både oorganiskt men framför allt av organiskt slag ofta kunna vara
mycket svåranalyserade, om man eftersträvar en fullständig analys, angivande precis de
föreningar och deras inbördes mängder, som finnas i blandningen. Med en
ramanspekt-rograf bör man emellertid för det första kunna ställa ett slags analytisk diagnos på
grund av dess förmåga att uppdaga vissa speciella egenheter hos de ingående
molekylslagen, men för det andra genom intensitetsmätningar nog också kunna uppnå en
uppskattning av de inbördes mängderna. Från Kiftp en Zonen kunna dessa apparater
likaledes erhållas.
För noggrann gasanalys användes här, vilket jag även sett på ett par andra ställen,
en stor spektrograf från Zeiss speciellt utförd för undersökning av gasblandningar. För
upptagning av upphettningskurvor för smältdiagram eller liknande ändamål användes en
differentialgalvanometer med dubbla termoelement av Le Chateliers konstruktion och
levererad av firman Pellin i Paris. Doktor GuiLUSSEN hade arbetat mycket med denna
apparat och funnit den synnerligen förmånlig.
Laboratoriets röntgenutrustning var från Siemens, en mycket praktisk, lättskött
apparatur med kameror och alla tillbehör. För tillfället användes den för ingående
undersökningar av litopon. Man hade funnit, att denna produkt understundom mörknar i ljus för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
