Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektroteknikens 50=åriga utveckling i Göteborg och dess omgivningar. Av Professor FREDRIK H. LAMM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från Statens stora centralblock av kraftstationer. Uti fem omformarestationer, förlagda i
Alingsås, Moholm, Hallsberg, Sköldinge och Södertälje omformas energin medelst
synkrona motorgeneratorer till enfasig växelström om 162/3 perioder per sekund och
upptransfor-meras därefter till 16.000 volt, vid vilken spänning den utledes till kontaktledningen över
järnvägsspåren. Genom särskild återgångsledning, försedd med sugtransformatorer, samt
genom förflyttning av svagströmsledningarne från banan eller deras förläggning i kabel
med jordförbunden mantel har det blivit väl sörjt för, att järnvägsdriften icke verkar
störande på svagströmsanläggningarne.
Sedan år 1926, då den elektriska driften igångsattes, fungerar denna till allmän
belåtenhet och har bl. a. möjliggjort körtidens förkortning å vägen mellan Göteborg och
Stockholm med c:a 2 timmar. I vilken hög grad Västra stambanans elektrifiering lett till gott
resultat framgår därav, att den under utförande varande elektrifieringen av Södra
stam-banan och banan Falköping—Nässjö verkställes efter precis samma system.
Sv agströmstekniken.
I det föregående har en redogörelse lämnats för starkströmsteknikens utveckling i
Göteborg och dess omgivningar, men i avseende på svagströmstekniken har blott i
förbigående omnämnts införandet av den elektriska telegrafen i början av 1850-talet och den
år 1881 av Belltelefonbolaget startade telefoncentralen i Göteborg. Abonnementsavgiften
för anslutning till denna central var 160 kronor per år.
Redan 1883 uppstod konkurrens, i det att »Allmänna telefonföreningen » anlade en ny
telefoncentral, som tillämpade en abonnementsavgift av 50 kronor per år, vilken
emellertid efter ett par år höjdes till 60 kronor. Vid 1887 års slut hade denna förening c:a 700
apparater anslutna till sin central, under det att Bellbolaget, som sänkt årsavgiften till
120 kr. för affärs- och 100 kr. för bostadsabonnement, hade något större
abonnentantal.
Bellbolaget hade anknytning till ett ganska vidsträckt landsnät, omfattande bl. a.
Vänersborg, Kungälv, Marstrand, Billdal, Alingsås, Borås och Jonsered, under det att
»Allmänna» hade anknytning till telefonnäten i Partille, Mölndal, Kungsbacka, Varberg
och på Hisingen, vilka innehades av två danska telegraf tjänstemän i Det Store Nordiske
Telegrafselskab. Då någon samtrafik mellan de båda konkurrerande
telefonanläggning-arne icke förekom, var telefonernas användbarhet mycket begränsad.
På våren 1888 inköpte emellertid Telegrafverket dels Bellbolagets anläggningar i
Göteborg och omnejd, omfattande tillsammans 934 apparater, varav 856 inom Göteborg,
och dels nyssnämnda av de båda danska telegraf tjänstemännen ägda telefonnäten,
omfattande 92 apparater. Kort därefter träffade Allmänna Telefonföreningen avtal med
Telegrafverket om avgiftsfri samtrafik mellan sina abonnenter och Telegrafverkets.
Slutligen inköpte Telegrafverket år 1896 även Allmänna Telefonföreningens anläggningar i
Göteborg, som då omfattade 996 apparater.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
