Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektroteknikens 50=åriga utveckling i Göteborg och dess omgivningar. Av Professor FREDRIK H. LAMM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den förut i staden använda lampspänningen av 2 X120 volt, undgick man nödvändigheten
av att i stor utsträckning bygga om de elektriska installationerna i staden, att byta ut eller
omlinda elektriska motorer och mätare m. m. samt att utbyta lampor. Genom att grunda
elektricitetsverket på användande av understationer möjliggjordes genom dessas lämpliga
placering användande av den lägre driftspänningen för likströmsdistributionen utan att
erhålla allt för dyrbart likströmsnät, och genom att förlägga ångstationen till den förut för
spårvägarne befintliga inbesparades den högst betydliga merkostnaden för ett helt nytt
ångkraftverk vid stadens periferi. Kostnadssumman beräknades uppgå till 5.775.000
kronor, vilken sedermera icke överskreds.
En livlig diskussion såväl i pressen som inom Tekniska Samfundet1) följde på den av
förstärkta spårvägsstyrelsen tillstyrkta Wikanderska planen för elektricitetsverket.
Isynnerhet voro åsikterna mycket delade om lämpliga likströmsspänningen. Förfäktarne för
2 X220 volt framhöllo fördelen av att på grund av de klenare ledningarne vid användande
av denna spänning mera ekonomiskt kunna förse större områden och även stadens
utkanter med likströmsenergi. Försvararne av 2 X120 volt framhöllo såväl de stora kostnaderna
som det myckna obehaget för konsumenterna, som skulle uppstå genom de erforderliga
ombyggnaderna av de många inomhusinstallationerna samt påpekade, att den lägre
lampspänningen möjliggjorde användande av mera hållbara eller ekonomiska glödlampor samt
lampor för mindre ljusenheter. Det kan vara värt att påpeka, att tekniken utvecklats
därhän, att även städer med den högre likströmsspänningen av 2 X220 volt numera finna
med sin fördel förenat att i stadens utkanter frångå distribution av likström och att där
övergå till 3-fasig växelström med en lampspänning, som med hänsyn till den större
ofarligheten väljes till 110 å 120 volt. Göteborg, som även gått in för detta system, har nu,
tack vare valet av 2 X120 volts spänning i likströmsnätet, förmånen av enhetlig
lampspänning i likströms- och växelströmsnäten. De vid diskussionen framhållna fördelarne hos
120-volts glödlampor gent emot 220 volts hava under lampteknikens fortsatta utveckling allt
jämt visat sig bestående. Blott för en enda glödlampskonstruktion, nämligen för
Nernst-lampan, har den högre lampspänningen inneburit fördelar, men denna lampa försvann
praktiskt taget redan efter ett par års förekomst.
I avseende på övertagandet av anläggningar från de båda enskilda
elektricitetsverks-bolagen inleddes åter förhandlingar av förstärkta spårvägsstyrelsen, vilka emellertid från
styrelsens sida icke ledde till något förslag om inköp.
Förstärkta spårvägsstyrelsens förslag till kommunalt elektricitetsverk i enlighet med
ing. Wikanders plan godkändes av stadsfullmäktige den 20 december 1906. Två månader
därefter hade redan grundläggningsarbetena för centralen påbörjats, och de olika arbetena
såväl i centralen som å det helt och hållet i jorden förlagda ledningsnätet bedrevos med
sådan snabbhet, att den förste abonnenten kunde tillkopplas och erhålla ström från stadens
elektricitetsverk den 30 juni 1908.
9 Se T. S:s Handlingar n:o 20 för 1906.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
