Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göteborgs Hamn under 50-års-perioden 1882 till 1932. Av Hamnöveringeniör, major KNUT E. PETTERSON
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med handkraft åren 1882—1931..................................................... 1,5 mill. m3
» »uppfordrings- och pumpverket» åren 1883—1900 2,3 » »
» den fasta elevatorn åren 1901—1916.......................................... 2,8 » »
» » flytande elevatorn åren 1906—1915 1,3 » »
» muddersprutverket åren 1909—1925 1,0 » »
» andra lossningsapparater åren 1889—1890 samt 1902—1903 0,2 » »
S:a 9,1 » »
Emellertid hade man, redan då mudderverket nr 5 och sprutverket skulle anskaffas,
utnyttjat större delen av de för fyllning lämpliga sankmarkerna utmed älven i stadens
närhet, varför man ej längre kunde påräkna att få allt muddret uppfordrat på land. Det
ingick därför i planerna att man här som annorstädes måste bereda sig på att tippa en stor del
av muddret i sjön med hjälp av s. k. självlossande pråmar. Redan år 1908 anskaffades
därför 2 st. sådana pråmar, vilka visade sig fullt lämpliga. Sedermera har antalet
självlossande pråmar ökats och uppgick 1915 till 22 st.; på sista åren hava några stycken överflödiga
försålts så att antalet nu blott är 17. Pråmarna äro byggda av järn, försedda med
bottenluckor samt rymma c:a 200 m3. Med dessa pråmar har från och med 1908 allt större del
av de upptagna muddermassorna tippats i sjön. För detta ändamål har med tillstånd av
vederbörande myndigheter vissa tippningsområden tagits i bruk, de största å
Danafjorden, samt ett par mindre mera inomskärs belägna områden å Kleva- och Älvsborgsfjordarna,
avsedda att användas vid hårt väder. Under tiden 1908—16 skedde lossningen dels å land
dels i sjön; från och med 1917, då tillräckligt antal pråmar anskaffats, har däremot nästan
allt mudder tippats i sjön och lossning i land endast skett undantagsvis. Sammanlagt
har med de självlossande pråmarna c:a 10 mill. m3 mudder tippats i sjön, varjämte
pråmarna fått en vidsträckt användning för grusfyllning vid kajbyggnader o. d.
Förtöjningsområden.
I och med att kajer byggts i ökad utsträckning, hava förtöjningsområdenas betydelse
i rätt hög grad minskats, och numera tjänstgöra de huvudsakligen som förläggningsplatser
för upplagda fartyg. Vid periodens början pågick fortfarande utbyte av dykdalber mot
moringar å vissa ställen. Genom den ökade fartygsstorleken har i regel de ursprungliga
avstånden mellan moringarna inom förtöjningsområdena visat sig för små; i samband med
segelrännans fördjupning och breddning hava intilliggande förtöjningsområden också
fördjupats och en del omplaceringar av moringar måst göras.
Ett nytt större förtöjningsområde ordnades exempelvis 1911 vid Pölsebo för 6 m:s
djup i inre och 7 m:s djup i yttre raden; detta fördjupades 1919—20 till 7 m i inre och
8 m. i yttre raden och 1925 har djupet ökats ytterligare till 10 m. i ett bojläge.
Omändringen sammanhänger även med utläggningen av Eriksbergs Mek. Verkstads flytdockor,
den största om 20.000 ton, åren 1914, 1920 och 1923, varvid inskränkning måst göras i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
