Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till Oden sjelf i stjernklar sal
uppstiger hennes ättartal:
Du är blott Thorstens son, gif vika,
ty lika trifves bäst med lika.»
Men Frithiof log: »mitt ättartal
går nedåt i de dödas dal.
Nyss slog jag skogens kung så luden,
hans anor ärfde jag med huden.
Friboren man ej vika vill,
ty verlden hör den frie till.
Hvad lyckan bröt kan hon försona,
och hoppet bär en konungs krona.
Högättad är all kraft, ty Thor,
dess ättefar, i Thrudvang [1] bor.
Han väger börden ej, men värdet:
en väldig friare är svärdet.
Jag kämpar om min unga brud
om ock det var med dundrets Gud.
Väx trygg, väx glad, min hvita lilja,
ve den som dig och mig vill skilja!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
