Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 3. Växjöbiskopens försoningslära - c. Strukturanalys av Tegnérs korsteologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
cipiellt att det brutna gudsförhållandet återupprättas. 2.
Behovet av försoning gör sig gällande inom alla religioner. 3. De
icke kristna folkens offer åt gudarna äro hopplösa försök att
återknyta den brustna gemenskapen. 4. I kristendomen är
försoningens hemlighet uppenbarad och mänsklighetens
försoningsbehov tillfredsställt. 5. Den rätta försoningen är en
gudomlig anstalt, genom vilken Herren hjälper till rättfärdighet.
6. Kristi korsdöd är till sin innebörd historisk och konfirmativ
och ett medel i den gudomliga försoningsgärningens tjänst. 7.
Var och en, som bringar offret av sin egen vilja, är
inorganiserad i försoningens universella sammanhang.
För det första ger Tegnér en principiell tolkning av
begreppet försoning: försoning är den brutna gudsgemenskapens
återupprättande. Tegnér erinrar om, att tron på en gyllene ålder,
vilken låg som en morgonrodnad över människosläktets vagga,
är en allmänmänsklig och universell föreställning. »Då var
förståndet klarare, viljan var heligare, frid och oskuld bodde
ännu på jorden och de himmelska makterna stego ner och
umgingos förtroligt och som grannar med de besläktade
människorna.» Men med tron på guldåldern i tidernas början
förbinder sig också hos alla folkslag tron på fallet. Människan
har förfelat sin bestämmelse, det heliga inom henne fläckades,
förhållandet till Gud var brutet. »Men var det brutet, så måste
det återställas,» tillägger han, »och ett sådant återställande
kallas försoning».
För det andra anser Tegnér, att försoningsbehovet är av
universell omfattning: behovet av försoning gör sig gällande
inom alla religioner. Ett mer eller mindre klarnat begrepp om
försoning gör sig allestädes gällande. I ämbetsberättelsen till
prästmötet säger han om försoningen: »Den är ju tydligen och
har alltid varit ett behov för SsiXoi ßpoToi, för de arma dödlige,
och jag känner intet folk på jorden, som ej antagit en sådan,
ehuru under olika former. Kalla ödets mörka makter hur du
vill, moirer, parcer, nornor: överallt väva de livets dunkla väv,
men överallt går också försoningen som ett purpurinslag där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
