Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 3. Växjöbiskopens försoningslära - a. Centralmotivets perduration - b. Förstärkt de Wette-influens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
dag såsom en mänsklighetens segerdag, som en minnesfest av
den högsta, den ädlaste, den mest rörande självuppoffring,
som världens hävder veta att omtala. Men det folk, vars
heligaste religionskänslor välva sig kring denna mystiska dag
såsom kring sin medelpunkt, som på den händelse han
återkallar byggt sin tröst i livet och sitt hopp i döden, det måste
även med rätta anse dagen fridlyst och betrakta dess
förflyttning föga annorlunda än som ett helgerån.»5
b. Förstärkt de Wette=influens.
Vid genomgången av det otryckta homiletiska
handskriftsmaterialet ha vi funnit en odaterad predikan från
biskopstiden av utomordentligt intresse. Den är hållen en 3:dje
böndag i Hemmesjö kyrka över textorden från Jes. 45: 24: »Uti
Herranom haver jag rättfärdighet och starkhet». Svensk
författningssamling upplyser, att detta bibelord var högmässotext
på tredje böndagen 1829.1 Tegnérs predikan är alltså från det
året och ger god belysning åt hans dåvarande ståndpunkt. Sitt
ämne har han formulerat så: »Herrens hjälp till rättfärdighet».
Det han har att säga om trosrättfärdigheten meddelas här in
extenso:
»Att det är tron som gör rättfärdig är en av kristendomens
huvudläror. Men vari består en sådan tro? Icke kan den bestå
i ett blott vetande, en blott kunskap om uppenbarelsens
innehåll, om Guds nåd till salighet, om Kristi person, hans öde på
jorden, hans liv och död; ty en sådan kunskap kan ju var och
en, även den orättfärdigaste, även missgärningsmannen hava.
Icke heller kan den bestå i ett blott bifall till vissa lärosatser
eller däruti att man icke betvivlar deras sanning; ty en sådan
övertygelse har sin plats i huvudet och stiger ej därför genast
ner till hjärtat . . . Utan en rätt tro, den är en övertygelse så
5 VI: 267.
1 Svensk Författningssamling n:o 53 år 1829.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
