Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 2. Influens av de Wettes korsteologi - c. Försoningsmotivet i Fritiofs saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
för evigt, men det fallna goda reser sig
ur världsbålslågan, luttrat till ett högre liv.
Väl faller stjärnekransen blek och vissnad ner
från himlens tinning, väl försjunker jord i sjön.
Men skönare hon åter föds och lyfter glad
sitt blomsterkrönta huvud utur vågorna;
och unga stjärnor vandra med gudomlig glans
sin stilla gång utöver den nyskapade.
Men på de gröna kullar styrer Balder då
nyfödde Asar och en renad mänskoätt.
Och runetavlorna av guld som tappats bort
i tidens morgon, hittas uti gräset då
på Idavallen av försonta Valhallsbarn.
Så är det fallna godas död dess eldprov blott,
är dess försoning, födslen till ett bättre liv
som åter flyger skårat dit det kom ifrån
och leker skuldlöst som ett barn på fadrens knä.
Ack, allt det bästa ligger på hinsidan om
gravhögen, Gimles gröna port, och lågt är allt,
besmittat allt, som dväljes under stjärnorna.»
Detta är den första försoningsaspekten. I baldersprästens
förkunnelse känna vi igen schemat från solsången: fallet i
preexistensen, reningen i tidsexistensen, försoningen i
postexistensen. Detta antikens schema har fått fast mejslade
konturer. Det hela är tänkt som ett kosmiskt drama. Vad man
först bör lägga märke till är att synden på jorden betraktas
som en följd av striden i den andliga världen. »De höga Asar
föllo själva, Ragnarök är asarnas försoningsdag ...» Denna
asarnas strid har förut beskrivits som Balders stupande och
jätteynglets uppträdande. Sedan dess finnas två stridiga
makter i människan: »Vart hjärta har sin Balder . .. Men jämte
Balder växer i var mänsklig själ hans blinde broder, nattens
Höder . . .»7 Det goda och det onda, de stridande makterna
i människan, äro det titaniska och dionysiska inom henne.8
7 V: 154.
8 Jfr Söderblom, a. a. s. 73.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
