Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - II. Försoningsidén - 1. Försoningsmotivet i Tegnérs tidigare produktion - a. Romantiken aktualiserar försoningstanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
andra sidan Vermögen der Ideen. Förnuftet som idéförmåga är
kedjelänken mellan de båda problemkomplexen. Ratio, fattat
såsom religiös princip, ledde med inre nödvändighet fram till
upplysningstidens aktuella frågeställning: hur förhåller sig
förnuftet till uppenbarelsen och vice versa? Ratio, fattat som
idéförmåga, innebar för Tegnér principiell anslutning till
platonismen idélära. »Motsatsen mellan tidsliv och evighetsliv,
mellan idé och verklighet är karakteristisk för Tegnérs platonska
uppfattning; därför är även läran om försoningen eller idéns
uppenbarelse i verkligheten en av de centrala punkterna i hans
åskådning.»5
När Tegnér omsider konfronterades med de Wettes
tänkande, accepterade han dennes idéschema. Hela serien av det
ideal-estetiska betraktelsesättets idéer lever ett aktuellt liv i
hans tänkande och produktion: evighets-, frihets- och guds
idéerna, människobestämmelsen, det goda och onda och den
gudomliga världsstyrelsen, entusiasmen, resignationen och
andakten. Men långt innan han fängslades av de Wettes tänkande,
hade han sitt eget idéschema, hämtat hos Platon: det sanna,
goda och sköna. Dessa tre platonska idéer,
kristallations-punkterna i hans teoretiska, praktiska och estetiska idealism,
förenas nu genom den teologiska influensen med de andra men
prisgivas aldrig. De voro och förblevo kärnan i den tegnérska
världsidealismen. På Växjö gymnasium 1836 talar han om den
sällskapsvärld, som den unga människan skall ha i sitt eget
bröst och för vars skull hon kan uthärda och älska
ensamheten. Han hänvisar till Moses på bergen och till Kristus i
öknen och säger: »Ännu i dag stiga änglarna stundom fram
och tjäna den ensamme; de änglarna nämligen, som nu för
tiden uppenbara sig, de eviga idéerna, tingens urbilder, ett
bevingat släkte med himmelsblå mantel och med
morgonstjärnor i håret . . .»6
5 Nilsson, a. a. s. 417.
6 VIII: 78.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
