Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 7. Uppenbarelsebegreppet - c. Uppenbarelseperdurationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
hoppas vi finna nycklarna till världsstyrelsen i graven; men
ovan jord hitta vi den knappast: tiden är onekligen i ’baklås’,
som redan Hamlet visste att omtala. Att finna en theodicé
’to vindicate the ways of God to man’
är onekligen människoandens högsta men fruktlösaste
bemödande. Minns du grekernas Ssdol ßpo-rol? Jag kan icke
glömma dem, så döpt jag är.»7 Två år senare säger han om
Franzén med anledning av att denne skattar en viss dikt högre
än en annan: »Han tål icke ödet, emedan det i kristendomen
kallas med ett annat namn försyn, ett begrepp som är utan
all både filosofisk och poetisk halt.»8
De teoretiska och praktiska svårigheterna, när det gällde
att acceptera den kristna försynstron, förföljde alltså Tegnér
genom åren. Mot slutet av sitt liv skymtar han dock det
tröstefulla i denna tro. Han säger 1845 i brev till Franzén:
»Jag har nu ingått i magnus annus climactericus det 63, som
anses så farligt för sjukliga personer. Ske Guds vilja! Vi måste
underkasta oss och vara nöjda. Och därom ber jag också
dagligen, ehuru mycket jag tycker att jag ännu hade att uträtta
här i världen. Men Gud vet det bättre. I sig själv är tanken
om en försyn i detaljerna, ehuru många svårigheter den
medför för spekulationen, dock den tröstefullaste i kristendomen.
Närmare upplysning i frågan få vi bägge i en framtid.»9
I försynstron kommer den kristna
uppenbarelseperdura-tionen till sitt markantaste uttryck. När Tegnér nu har
svårt att acceptera den, så är det därför att han hindras och
hålles tillbaka av den grundsyn, som uttryckes i nyckelordet:
uppenbarelsen är Guds förnuft. Denna grundsyn hänvisar
honom till den horisontala tankelinjen och kommer honom
att i det längsta identifiera uppenbarelsens fortgång med den
av Gud stiftade kausaliteten. Men försöken att genombryta
detta schema och finna utrymme för tron på Guds spontana
aktivitet, sådana de möta oss exempelvis i det citerade malm-
bil: 528. 8 VIII: 445. 9 IX: 595.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
