Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 7. Uppenbarelsebegreppet - c. Uppenbarelseperdurationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
som aldrig behövde löpa ut och vars hjul icke behövde
smältas om?
Det är två heterogena perspektiv på
uppenbarelseperdura-tionen, som bryta sig mot varandra i Tegnérs framställning: å
ena sidan låter han den fortgående uppenbarelsen sammanfalla
med den av Gud stiftade kausaliteten, å andra sidan vill han
gärna se den som uttryck för Guds spontana aktivitet. Vill
man se hans problematik ur tidshistorisk synpunkt, så kan
man säga, att han med den förstnämnda aspekten framstår
som upplysningsman och med den sistnämnda som
romantiker. När han låter uppenbarelseperdurationen identifieras
med den av Gud stiftade kausaliteten, fattar han revelatio
immanent och låter sitt teologiska tänkande löpa utefter den
horisontala linjen. I det stycket är han besläktad med
upplysningsteologin. När han betraktar uppenbarelseperdurationen
som uttryck för Guds spontana aktivitet, fattar han revelatio
transcendent och låter sitt tänkande följa den vertikala linjen.
I detta avseende är han influerad av romantikens teologi.
Tegnér är alltså icke deist, men hans tänkande glider stundom
ut i riktning mot ett deistiskt betraktelsesätt, för vilket Gud
icke blir den levande Guden utan en abstrakt, metafysisk idé,
ett extramundant väsen.
Att det i Tegnérs överväganden om uppenbarelsens
fortgång i själva verket är fråga om en personlig brottning med
ett olöst problem, blir uppenbart vid en granskning av hans
tankar om försynen. Ett spirituellt brev till Brinkman av den
12 maj 1825 ger besked om hans dåvarande ståndpunkt. Det
anspelar på den politiska tidssituationen och stammar från de
teologiska studiernas första år: »Jag är lojal av naturen men
ingalunda på det renläriga
upsaliensiska-dum-tysk-filosofiskl-religiösa sättet, som är modernt, medan jag i sådana fall själv
kan uppfinna vad jag skall tänka utan att läsa över det i
barnböckerna; — men jag har ett profetiskt namn, och jag säger
dig år 1825, att om denna reaktion i politik som i religion ännu
kunde vara i 50 år, så skulle legitimiteten förstöra monarkierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
