Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Senare delen. Den teologiska problematiken - I. Förnuftet och uppenbarelsen - 6. Ståndspunktsförskjutningen - a. Det teologiska studiets andel i uppluckringsprocessen - b. De Wette hjälper Tegnér att principiellt övervinna Bretschneider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
bareisen till den särskilda kristusuppenbarelsen. Som vi förut
sett, upptäckte Tegnér efter hand denna oklarhet och
inkonsekvens i Bretschneiders ståndpunkt, ehuru han icke närmare
preciserat, vari den består, utan mera allmänt hänvisar till det
kompromissartade i försöket att med en rationalistisk
grundåsikt förena »supranaturalistiska fragment». Det var
emellertid först 1837, som Tegnér i brev till Wingård tillkännagav, att
han genomskådat inkonsekvensen i Bretschneiders rationella
supranaturalism.92 Vid den tidpunkten hade han i tio år stått
under inflytande av Bretschneiders teologiska tänkande.
b. De Wette hjälper Tegnér att principiellt övervinna Bretschneider.
En återblick i kronologisk ordning på Tegnérs uttalanden
om förnuft och uppenbarelse ger vid handen, att han själv
vacklar i ståndpunkten, så länge influensen från Bretschneider
dominerar. I brevet till Geijer 1821, alltså under den
förteologiska perioden, förklarar han: »Uppenbarelsen i naturen gör
icke uppenbarelsen i Ordet onödig: den senare är nyckeln till
den förras gåta.» I detta uttalande ligger uppränningen till den
principiella grundsyn, som sedermera utgestaltas under
inflytande av de Wette och Bretschneider: den kvalitativa
identiteten mellan ratio och revelatio, den senare ett icke absolut
nödvändigt men ett relativt betydelsefullt komplement till den
förra. I Tolg-talet 1824 heter det: »När förnuftet länge grubblat
över tingens gåta och äntligen tror sig hava upplöst den: si,
då har kristendomen redan långt förut i hjärtats enfald funnit
upplösningen och vanligtvis uttryckt den utan konst och
ord-prål i enkla bilder. Det är som om den lekt sig fram till det
högsta, det är som om ett barn hade hittat de visas sten i
gräset.» Samma grundsyn som 1821 göres åter gällande.
Kristendomen sätter icke in något principiellt nytt och annat
än det som redan är givet genom förnuftsuppenbarelsen men
92 VIII: 433.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
