Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - VI. Vidgad kontakt med samtidens teologi - 4. Tegnér och den spekulativa teologien - b. Absolut förkastelsedom vid närmare konfrontation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
överskäraren Paulus? — Jag har någonstädes — jag tror hos
Lessing — läst ett djuptänkt ord, nämligen att kristendom
skulle bestå lika väl om aldrig en bokstav av N. Testamentet
kommit till oss. Detta är fundamentet för apologetiken, det
bästa bibelsällskapet — utan bibel.»55
När han finner Strauss skrift relativt ofarlig, så menar han
givetvis, att den ur vetenskaplig synpunkt är ohållbar och att
dess angrepp mot kristendomen därför icke är så mycket att
rädas för. Han levererar själv ett vetenskapligt argument för
att uppvisa framställningens konstruktiva art, när han påpekar
det orimliga i att tänka sig, att den första församlingen, som
icke ens var kapabel att uppfatta och förstå Kristus sådan han
verkligen var, skulle ha varit i stånd att idealisera honom och
så ge upphov till mytbildningen kring hans person och gärning.
Den kristna tron, vill han säga, bör icke hava något att frukta
från exegetikens sida, åtminstone icke när den framträder så
påtagligt konstruktivt som hos Strauss. Genom förnyat studium
kom han emellertid till insikt om att boken kunde vara riskabel
nog. I brevet till Agardh, som förut citerats, skriver han: »Har
du läst Strauss, Das Leben Jesu? En farlig bok, den farligaste
jag sett sedan wolfenbüttelska fragmenterna.»56 Man kan taga
för givet, att han fäller omdömet ur praktiskt-religiös
synvinkel: människor, som icke äro i stånd att genomskåda
skriftens vetenskapliga ohållbarhet, kunna genom den råka i
tvivelsmål.
Under den period i Tegnérs liv, som följer på
sinnessjukdomens utbrott 1840, då hans produktion ständigt bär
vittnesbörd om ett slocknat geni, återkommer han några gånger till
Strauss’ bok och debatten kring den. Han menar sålunda, att
Reuterdahl, trots det att ban varken var poet eller vältalare,
genom sin första recension över »den huvudlöse Strauss»,
55 VIII: 437.
56 VIII: 450. Agardh deltog själv i straussdebatten genom sin 1842
utgivna skrift Om de heliga evangeliernas uppkomst och sanning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
