Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - IV. Den religionsfilosofiska ståndpunkten 1820 - 2. Tegnér och Kant - 3. Tegnér och Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
kraft, där möjligheten framställes, att det logiska, etiska och
estetiska ur en högsta synpunkt kunna vara ett.29 Upplysande
är för övrigt ett brevuttalande till ßrinkman ännu så sent som
under biskopsutnämningens år: »Det heliga är blott det sanna,
det sköna, det stora. Himlen är egentligen en fördunstad jord,
det gudomliga är det mänskliga förklarat.»30
3. Tegnér och Geijer.
Om Tegnér alltså icke, innan han på allvar begynte syssla
med teologien, räknade med religionens autonomi i förhållande
till andra andelivsformer, inställer sig frågan: av vilken bland
dessa livsformer har han gjort den beroende? Redan i sina
estetiska föreläsningar 1808 hade han gjort upp en
värderingsskala, som i detta sammanhang bör uppmärksammas. Överst
placerar han det goda. Ty det är uttrycket av den högsta
tänkbara kraft, nämligen friheten, som behärskar naturen och
bevittnar vår fullkomliga oavhängighet av densamma. Det håller
sig självt, utan något stöd; ty huruvida det frambringar
handling eller ej, är något villkorligt och varken ökar eller minskar
dess värde, som ligger i förmågan att fritt bestämma viljan.
På andra trappsteget placerar han det sköna, nämligen det
konstsköna, såsom uttryck av snille eller den produktiva
kraften inom oss. Orsaken, varför det sköna står i värde under
det moraliskt goda, är den, att snillet behöver till sin skapelse
hjälp av sinnevärlden, t. ex. målaren färgerna, då däremot
friheten verkar alldeles för sig själv, således är en högre kraft.
Sist i värde är det sanna, så vida det endast är uttryck av
förståndets förmåga att inse och jämföra ett begrepps
överensstämmelse med sitt föremål. Ty denna kraft är ej som
snillet produktiv. Uppfinnandet av en ny sanning är blott en
29 Jfr II: 485.
30 IV: 433.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
