Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen. De teologiska studierna - III. Spår av de Wette i Tegnérs tidigare produktion - 2. Reformationstalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
och dess kalla ande blåste märgen ur benen och känslan ur
hjärtat.»24
Så följer kritiken av det begynnande 1800:talet: »Det
adertonde seklet vilar i sin grav. Ett nytt tidevarv är
kommet. Skulle vi bedöma den nya tiden efter dess tecken inom
vårt fädernesland, så vore . . . våra förhoppningar för framtiden
betänkliga. Vid första påseendet skulle det tyckas som om vi
endast utbytt den ena ytterligheten emot den andra. Tillhörde
det fordom varje upplyst man att tro på intet, så är det tvärtom
nu hans skyldighet att tro på allt, i synnerhet på det
vidunderliga och orimliga ... I religionen prisar man med rätta dess
upplyftande kraft och den kristnas företräde framför alla
möjliga; men man betraktar den ingalunda, som den bör
betraktas, såsom en ensak för känslan och tron, utan såsom en
bilaga till ett metafysiskt system för dagen, i vars former
kristendomens höga mysterier med all möjlig dialektisk
klyftighet inpassas och inskruvas. Med ett utnött konstgrepp
bevisar man systemets sanning av dess överensstämmelse med
kristendomen och kristendomens åter av dess överensstämmelse
med systemet.25 Jag betraktar dagens filosoferande
parti-gängare såsom orediga avtryck i vax av tidens stora
skådepenning.26 Den ovissa, kaotiska tiden tyckes alltjämt vackla
mellan det livlösa gamla och det utsvävande nya. Återstode
oss ingenting annat än valet mellan dessa bägge ytterligheter,
i sanning, jag vet icke, huru vi utan att rodna skulle begå
Luthers minne; jag vet icke, huru vi skulle uthärda hans
blickar, fulla av levande tro men också av förnuftig klarhet.
Men det är icke, det kan icke vara sålunda.
Vill man kalla allt det filosofiskt, som omfattar och
bestämmer allt det inre hos människan, så är visserligen våra
dagars brytning en filosofisk, och så vitt jag förstår en
brytning till det bättre. I all filosofi är det huvudsakliga icke själva
systemets innehåll eller de påstådda upptäckterna. Filosofien
24 111:148 1. 25 III: 151 t. 26 III: 154.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
