Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blick. „Nej, skall jag ge honom afslag, för att han
råkar se besynnerlig ut“, tänkte Rosa, och gick med
i dansen.
Man började. Snart dansade Rosa åter ensam,
alla stodo stilla och sågo på; men det var ej för-
tjusning, det var hånlöje som lekte på alla ansigten.
Rosa märkte det icke. Dansens trollmakt grep henne
åter, hon glömde allt, hon glömde sig sjelf. Den
ande, som bodde inom henne och som hon varit
ernad att beherrska, grep henne nu utan att hon
ägde förmåga att emotstå, och hon dansade så som
blott den stormar, som drifves af en vild inneboende
kraft, den hon ej eger makt att tygla.
Hon hade dansat länge så; nu förde hennes steg
henne mot en stor från golf till tak uppställd spe-
gel. Hennes. blick föll deri, och som fasttrollad stan-
nade hon framför den. Hon såg hela sällskapet, hon
såg sig sjelf. Hon såg sitt ansigte åldradt och såg
sig klädd i en drägt, alldeles olika den, som bars
af de henne omgifvande unga blomstrande flickorna.
Hon såg, att hon lefvat af idel villor under många
år, och hon sjönk tillsamman som ett fallande kläde.
Kär hennes far kom hem, fann han i sin dot-
ters rum en gammal qvinna med vissnadt anlete sit-
tande i en länstol. Han emade draga sig tillbaka,
men hon sade: ,.Kom min far, känner du ej din
Rosa? Se nu beliöfver du ej mera skona din stackars,
barnsliga flicka, hon är gammal nu. Kanske hade
du gjort bättre om du strast sagt: „Rosa, lemna
dansen, jag önskar det, nog hade det då gått lätt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
