Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förhoppningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
FÖftllOfSNltfCAH.
mörkaste af alltihop. .,Kokerskor och kockar
äro väl lottade bland de tjenande dödlige“!
tänkte jag, under det jag med hemlig
begärelse att leka låna eld betraktade den frodiga
dame, som bland grytor och kastruller stod i
eldskenets gloria, som en herrskarinna, med
eld-iångsspiran majestätligt hvålfvande i det
glidande riket.
En vaning högre öpp hade jag genom ett
fönster, af ingen afundsäm gardin förmörkadt,
utsigt in i ett väl upplyst rum, der en talrik
famille var församlad kring ett lliebord, fullt
med korgar och skålar.
Jag var stel %£ köld och fugt i hela
kroppen-, huru tomt det var i den delen, som kan
kaj.]as magasinet, talar jag intet orft-,.––-meai,
„Ack herre Gud, (tänkte jag) om ändå den
vackra fröken, som der midt öfver räcker en
kopp thé, nektar och en korg sa magnifika
skorpor, åt den tjocka herrn som af mätthet
knappast orkar resa sig från soffan, ville och
kun de sträcka sin sköna hand litet längre bort,
. . med tusen kyssar skulle den . . . fåfängt —
ack ! den måtta herrn tar koppen —han
doppar och doppar sina skorpor så evigt
låög-samt’, . • • . just att gråta åt. Ku klappar den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
