Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel och Anna, eller Correspondence emellan tvenne våningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 Axel ocii
som kringsväfvade dig, och trodde, en sanslös
minut, att du skulle sväfva upp till det land,
som högt ofvan skyarne är. Vid dina knän,
med dina händer uti mina händer, min mund
mot din mund, vaknade jag . . , såg dig . . .
såg mig, såg jorden — nej himmelen!
Axel till Anna.
Jag kan knapt vänja mig vid min lycka,’
så hastig, så stor, så oförtjent är den. Hvar
morgon öfverraskar den mig nästan som en
jordbäfning. Och jag måste väl femtio gånger
nämna Annas ljufva namn, innan hjertats
stormande slag stilla sig.
Nu behöfver jag se Emil, och säga honom,
att han är en engel. Jag skall gå till honom.
Ah, just nu kommer han till mig!
Axel till Anna.’
Hur köpt, möbler der . . . hushåll i
ordning . . • affairer oafgjorda, lyst i dag . . . .
bröllopp om åtta dar! . . . Emil! hvem är du ?
„Är du en engel — en Gud ?“ — „Jag är ...
Annas älskare — „Åh för tus . . . det skall
du låta bli!“ — „Jag skall bli er begges van.‘c
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
