Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
BKOKIGT.
han kunde röra, nämligen öfverkroppen och
armarne.
Modern såg bort till dem, der de sutto
uppkrupna bland trasorna i sängen — Herman hade
också tagit sin tillflykt dit — och lekte med
potatisskalen och fnittrade mot hvarandra.
Ett ljust småleende smög sig sakta öfver
hennes fårade och djupt sorgsna ansigte — huru
sällan var det ej hon hörde sina små skratta, och
likväl behöfdes så ytterst litet för att roa dem.
Stackars mor, som icke egde förmåga att
fånga lyckan och trefnaden åt sina barn, ens
medan deras fordringar voro så små!
Hon kände sitt hjerta värmas och gick bort
och lade en arm om hvardera af sina gossar och
kysste dem. De sågo blygt upp till henne — de
vågade icke besvara hennes omfamning som
lyckligare barn skulle ha ^jort, utan lutade sig blott
sakta in mot henne.
En känsla af högtidsfrid smög sig öfver dem
alla — det förekom Malin, som hade gud icke
alldeles öfvergifvit henne i hennes nöd, och hon
hviskade ett sakta »lofvad vare Herran!» En tår
smög sig ned på Villes ljusa hufvud.
»Gud välsigne er, mina gossar,» sade hon,
kyssande dem ännu en gång, och gick tillbaka fil!
sin slocknande eld.
Hon ville göra dem riktigt lyckliga i afton
— de skulle få en högtidsgröt. lion påminde sig,
att öfverst på hyllan i skåpet låg en påse med
potatisgryn — hon visste knappast, hur länge den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
