Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I EN DRINKARES HEM. 111
*
barnet, som, .äfven det, hade honom att tacka för
sin tillvaros eländighet.
Fadern hade nämligen en afton — just en
sådan mörk och kulen höstafton som denna —
hemkommit rusig och oresonlig. Hans unga hustru,
Malin, satt vid spiseln ined sitt då blott, några
månader gamla barn, bordet var dukadt, och
grötvattnet kokade; men Karl Johan, som i detta
tillstånd alltid sökte gräl, förebrådde högljudt och
svärjande sin hustru, att icke gröten stod på
bordet, då han kom hem.
Den lille blef förskräckt och började skrika,
till fadrens ytterliga förargelse.
»Kan du icke ha den förbannade ungen att
tiga,» röt han och slog sin knutna hand i bordet,
så att tallrikarne hoppade, hvilket naturligen än
mer skrämde barnet.
»Var då tyst en stund, kära Karl Johan, så
skall du få allt hvad du behöfver,» sade Malin
lugnande och sökte vyssja den lille till ro.
»Jaså — hon vill föreskrifva mig, hvad jag
skall göra, ja, hon har alltid velat v$ra grann och
spotsk af sig, men jag skall lära henne jag, att
hon icke har några betjentlymlar och kuskar med
blanka knappar i rocken att kuska med i mitt
hus — eller kanske det icke är mitt hus — kanske
det är hon, som fört till huset — ja ungar —
förbannade ungar liar hon fört till huset, som
vråla sönder örhinnorna på en - ge mig
pojk-kräket, skall jag min själ lära honom tiga.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:01:24 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tebrokigt/0115.html
