Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
BKOKIGT.
blick lägga sitt hufvud på hans arm eller känna
om hans hjerta slog! —
I ändlös spänning låg hon och lyssnade efter
hans steg, då han tyst kom in i sitt rum, som
låg midt öfver hennes i den lilla villa de bebodde.
Hennes skärpta öra tyckte sig höra hans penna
raspa öfver papperet, hans hand vända bladen i
boken eller tidningen.
Först då allt var tyst deruppe eller tunga
andedrag vittnade om, att han redan sof, tänkte
hon sjelf på hvila. — Aldrig, aldrig skulle ban
vara hennes mer!
Och när hon ändtligen slumrade in, spratt
hon upp ur oroliga drömmar och trodde han var
död, somnade på nytt och vaknade på nytt för
att tro sig se honom krossad och blodig. — Och
hennes eget blod forsade i eldströmmar.. . om
hon blott haft en droppe gift för att för alltid
afkyla det! — Och hon vredgades på sin kärlek
och på honom, som ryckt henne ur hennes
tillstånd af omedvetet lugn — och så lemnat henne
ensam — ensam med denna kamp.
Mången natt hade hon smugit sig ur sin bädd
genom den mörka salen upp till trappan, fast
besluten att kasta sig i hans armar och säga, att
hon icke uthärdade det längre, att hon icke kunde
lefva utan hans kärlek ... eller åtminstone gifva
honom en kyss, medan han sof, en eldig kyss,
brinnande som hennes blod. — Var hon icke
hans hustru, hade hon icke rätt att gå till sin
make? —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
