Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ELEVSKOLAN och DE KUNGLIGA TEATRARNA - 16. En glansperiod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN GLANSPERIOD.
101
förmän, lärare och de äldre och framstående
konstnärerna, låg för öfrigt i den tidens luft.
Den tidens unga aktörer och aktriser samt
elever sågo med beundran upp till alla dessa
scenens storheter såsom till en föresyn och att
högt våga kritisera och nagelfara deras spel
kunde aldrig falla dem in. När eleverna sutto
uti logen n:o 19 å Stora teaterns andra rad, var
där så högtidligt som om de hade varit i
kyrkan, med den skillnad, att just därifrån togs ofta
de stormande applåder upp, som belönade en
Elise Hwasser, en Swartz och en Dahlqvists
mästerliga spel. Detta var ingalunda någon
beställd »klack», nej, det var den ungdomliga
entusiasmens hänryckta beundran, sprungen rakt
ur friska konstuppåtsträfvande sinnen och hvilkas
unga hänförelse icke underlät att draga med sig
den stora publiken.
Och det är med fröjd man minnes den
tidens teaterungdom i sitt uppförande på scenen
under repetitioner och bakom kulisserna. Hvilken
aktning och belefvenhet gent emot de äldre!
Stod man i en grupp och småsnattrade, såsom
ungdom ibland brukar, och en Swartz, en Nils
Wilhelm Almlöf, en fru Hedin inträdde, så blef
allt på en gång tyst, leden öppnade sig
ögonblickligt, alla hattar flögo af och man bugade
och neg vördnadsfullt.
Att slå sig ned i en af fåtöljerna i foyern
kom sällan ifråga, isynnerhet om någon af
de stora artisterna voro där, och skulle en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
