Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
»Varför?»
»Vojvoden har en dotter, som är så vacker, heliga
gud så vacker hon är...»
Här bemödade sig juden av all förmåga att spegla
hennes skönhet i sitt eget ansikte: han bredde ut
armarna, blundade med ögonen och drog den spetsade
munnen på sned, som om han smakat på något sött.
»Nå, vad blir det?»
»Jo, det var för hennes skull han har gjort det
alltihop och övergått. Om en man blir förälskad, då går
det med honom ackurat som med en skosula, när man
har blött den i vatten — du kan ta den och böja den
hur du behagar.»
Bulba försjönk i djupt begrundande. Han visste att
en svag kvinnas makt kan vara stor, att mången stark
man har dukat under för den övermakten och att
Andreas’ natur var vek i detta avseende. Länge stod
han där orörlig på samma fläck, som hade han varit
nedgrävd med fötterna i marken.
»Hör på, nådig herre, jag skall berätta alltsammans»,
sade juden. »Då jag hörde bullret och såg att man
ryckte in genom stadsporten, så tog jag för säkerhets skull
ett band pärlor med mig, för därborta i staden finns
det många sköna kvinnor och ädla fruar; och finns
det bara sköna kvinnor och ädla fruar, sade jag till mig
själv, så kommer de nog att köpa mina pärlor, också
fast de inte ha någonting att äta. Och genast som
fanjunkarens knektar hade släppt mig fri, sprang jag till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
