Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mening kunde letas fram. Sannolikt har varje tecken i runserien uppkallats med hänsyn till en mystisk korrespondens mellan namn och ordningstal. Frågan är nu, om alla runnamnen kunna tolkas på detta sätt. För att komma någon vart med detta problem måste vi vända oss till den miljö, där runskriften har uppstått. Där man har lånat eller ombildat skrivtecknen, har man sannolikt även hämtat talsymboliken.
17. Runskriften är helt säkert ett lån från det Romerska riket under kejsartiden. Om det latinska eller det grekiska alfabetet varit denna skrifts egentliga förebild, har forskningen ännu icke definitivt fastställt[1]; höjt över varje tvivel är dock, att den germanska runskriften övertagits från den senantika kulturvärlden och att denna skrift från och med det tredje århundradet e. Kr. ristats på en rad bevarade föremål. Den talmystik, som av allt att döma varit förknippad med dessa såsom magiska ansedda forngermanska skrivtecken, bör då med största sannolikhet vara även den ett lån från det romerska kejsarriket vid tiden strax före dess förfallsperiod. Utgångspunkten för den germanska bokstavsmagien är i så fall att söka inom de senantika mysteriereligionerna. I första hand ha vi att tänka på Mithrakulten. Denna hade just vid tiden omkring år 200 e. Kr. ingått i sin kraftigaste uppgångsperiod. Den var utan allt tvivel från och med tiden strax efter år 180 den livligast omhuldade religionsformen bland rikets tjänstemän och militärer. Vid denna tid bestod den romerska armén, officerare och soldater, av ett brokigt vimmel av västromare, främreasiater och germaner. Själve kejsaren, Marcus Aurelius’ brutale och överspände son Commodus, som tillträdde regeringen år 180 och mördades år 192, hade låtit inviga sig i Mithras mysterier. Att döma av ruinresterna måste de romerska härlägren längs rikets norra landgräns en tid ha vimlat av monument, resta av Mithradyrkare inom armén. Det äldsta med säkerhet daterbara minnesmärket har påträffats inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
