Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett besök på Harön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Skål, sade Israel. Ho talar sant, men lite ljug ä
dä väl med ibland all sanningen.
— Jo Örberg, fortsatte käringen, han kunde ju
aldrig bli full mer än en gång i månaden och det
var den första i var månad, när han hämtade sina
litrar i Norrtälje, men då söp han opp alltihop på
en gång. Hustrun hans ville inte släppa in honom
den dagen, men han slog in dörrspeglarna och kröp in
och lag sig med det som var kvar av litrarna. Och
på mornarna slog han ut fönsterrutorna och bar sig
illa åt på alla vis.
— Han tyckte väl att dä blev kvavt inne, sade Israel
stilla.
— Kvavt å kvavt, du håller mä fyllsvina, sade
käringen. Men sen när han dog, så var det en del pengar
efter honom och hans bröder, en är tullvaktmästare
och den andre är dräng hos Janson i Husby, di
ställde till en begravning, som var den största vi har
haft här på Harön.
— Hör du Johanna, låt mej berätta om
begravningen, för dä kan du ingenting om. Å Engström som
skriver i tidningar och såna där blan, han kan lägga
ut’et. Men skål först Albert, hör du vill du inte ha
nåra droppar rigabalsam i kasken?
— I ska då jämt supa, suckade Johanna och flyttade
sig kyligt ur mitt knä till utdragssoffan.
— Jo han fick verkeligen en fin begravning, bägge
bröderna var där och hade med sig en fin kista
med silverfötter på, försilvrade förstås, men de såg
ut som riktigt silver. Och änkan hade skaffat sej en
jädrans fin dress, som såg ut som om di skulle ha
draget henne genom en skorsten, svart som faen själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
