Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smålandsmystik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blandning av ljuvhet och allvar i granit. Stora skogar susa
där än — åtminstone på de områden där det skulle
ha varit oekonomiskt att försöka ta bort skogen.
Geologiskt intressant är detta småländska högland också på
grund av de så kallade skurorna, djupa och långa
rämnor i landskapet. I denna sönderslitna terräng bor
ännu Pan, vår speciellt småländska och möjligen blonda
naturgud. Jag kan icke säga att jag har sett honom,
men jag har känt hans närvaro. Vore jag skald skulle
jag beskriva honom och ljuga ihop en halvt klassisk,
halvt nordisk hednisk figur med älgklövar i stället
för de helleniska bockfötterna. Jag skulle begåva
honom med ragg av granlav och ge hans lemmar färg av
furugrenar med sol på — och hans vittring skulle
vara en blandning av tallbarr, en och björk. Kanske
skulle en liten aning — un soupcon — av hägg och
liljekonvalje inte missklä honom — åtminstone om
helgdagarna, då han väl får ta sig ledigt som den
bonde han är — gammaldags, seg, stark och
helgdagstrött.
Men jag märker att jag håller på att lämna mitt
egentliga ämne och ge mig in på skaldens farliga
gungfly, där forsen slår dem åt huvudet, där hjortronen
glöda och tranbärens revor skönt korsa tuvorna och
få diktens heroer att falla framstupa under den vilda
men rytmiska framfarten.
Nu vill jag söka återfinna den logiktråd jag nyss
släppte ur händerna.
För mig är Skurugata och Skuruhatt med omnejd
begreppet Småland. Från toppen av berget ser jag
många kyrkor. Vi nordsmålänningar beräkna ännu naivt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
