- Project Runeberg -  Hemspånad och taggtråd /
176

(1944) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påsk och ungdomligt överdåd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag vet intet ställe norr om Gibraltar, där värmen
kan vara så ekvatorisk som i Ålands hav. Allt verkar
vitglödande. Båten verkar overklig i den vitglödande
vitheten, där vi ligga. Det är svårt till och med att
se färg på svartmålade saker ombord. Det är med
ett ord ett storartat problem för en friluftsmålare
— en realist. Kanske han skulle bli skald på det
företaget — en färgmänniska, vars färger ligga så
nära varandra att han inte kan skilja dem åt.

Emellertid lågo vi i sjön. Det var härligt.
Tumlare gingo omkring oss. Den enda färgen i allt det
vita var tumlarnas ryggfenor, då de gjorde sina lustiga
rörelser i sjön. Jag låg och simmade stilla och utan
överdrivna rörelser på rygg. Jag är ingen styv
simmare. Men jag tror att jag kan hålla mig uppe rätt
länge, när det inte är sjö, och här var det absolut
lugnt.

Jag satte mig i sjön och rörde sakta armarna.
Det hela var som en saga. En alldeles lagom svalka
böljade om min kropp som ett underbart behag. Och
jag fann, att om jag höll mig absolut stilla i en viss
ställning, så flöt jag utan ansträngning. Jag satt och
tittade upp mot den vita luften och kände värme och
njutning. Jag satt rätt länge så. Men plötsligt måste
jag meddela min tillfredsställelse åt Calle Cederström.
Jag tog ett par simtag med armarna och såg mig
omkring. Båten var borta. Calle var borta, alla de andra
också. Jag befann mig ensam mitt i Ålands hav.

Jag tänkte genast: Låt mig nu vara lugn! Stiltjen
är nästan absolut. En människokropp är lättare än
vattnet, åtminstone så länge dess psyke är lugn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:53:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/taggtrad/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free