Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När jag var tsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Tsaren, idiot! Men förstår ni inte att han vill
vara inkognito! Ni bör dock känna igen alla ryssars
självhärskare! Men tyst!!!
Ni må tro mig eller ej — men halvherren trodde
dem! Han gick baklänges med stirrande ögon och dök
in i folkmassan som åter höll på att stocka sig.
Nära tsaren, nära äran! Nära tsaren, nära döden!
lyder ett ryskt ordspråk.
Det hade varit vår avsikt att efter att ha besett
slottet äta vår middag på någon restaurang. Men jag
insåg att vi förstört våra chanser och borde ge oss av
ombord igen. Ty ingen kunde beräkna hur detta skulle
sluta. Vi tågade alltså ned till piren och embarkerade.
Men staden tycktes vara i uppror. Människor
sprungo som galningar piren upp och ned. Och en
svart, kompakt människomassa syntes närma sig på
huvudgatan, som utmynnade vid hamnen.
— Laga att vi får upp ångan så snabbt som möjligt!
kommenderade chefen. Ty detta kan gå åt helsike!
Mycket riktigt. Det var också nära ögat. I aktern
på en slup, rodd av 6 gendarmer, sutto tre män. Vi
kände igen polismästaren och den fulla generalen från
gårdagen. Den tredje var oss obekant, men även han
var uniformerad.
Slupen lade till längs jaktens sida. Den tredje i
sällskapet presenterade sig som stadens borgmästare.
Han frågade, vem staden fått äran att ha till gäst.
— Hans majestät behagar vara absolut inkognito.
Men, herrarna ha nog observerat — — — Mer har jag
inte rättighet att säga. Hans majestät har befallt
ögonblicklig avresa.
De tre männen tittade villrådiga på varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
