Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Correggio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
C0RKEGGI0.
ljus och var klarare än solsken," hade redan nederländska mästare och sedermera Hans Baldung
Grien och Holbein försökt sig på detta. Men Correggio ensam var i besittning af de erforderliga
medlen, för att genomföra det med alla dess konseqvenser. Belysningen är så underbar, som om
den tillhörde en trollverld. Från barnets kropp reflekteras ljuset på modrens saliga ansigte, de
annalkande herdarne bländas af skenet, och om äfven alla dessa äro helt vanliga till sitt utseende, så
klandra vi ej målaren för det. Vid förherskandet af detta rent sinliga ljusmotiv, som ändå gör en
öfversinlig verkan, hade han ej kunnat anbringa något djupare själslif i ansigtena.
I ett par af hans senare kyrkomålningar, "S:t Sebastians madonna" och "S:t Georges
madonna" uppenbarar sig hela fullheten af hans konstnärliga magt mera glänsande än någonsin, men
öfverskrider redan alla gränser, ja slår här och där öfver i det sötsliskiga och teatraliska. Formerna
äro öfverallt för mycket svällande. Ofta tycka vi oss vid dessa båda taflor se, att helgonen kasta
vällustiga blickar på madonnan och att en viss behagsjuka röjer sig i änglarnes ställning, i deras
leenden och i böjningen på deras lockiga hufvuden. Äfven detta har .sin historiska förklaring. Här
lefver den sinlighet, som genomtränger katolicismen i dess extas och festjubel.
Om det andliga elementet kanhända får stå tillbaka i sådana målningar, i hvilka andakten
stegrar sig till jubel, så är detta dock aldrig fallet i de verk, hvari smärtan i stället för glädjen
angifver tonen. Äfven smärtan utgår från den sinliga känslan, men stegrar sig till ett djupare
andligt uttryck.
Klenoden bland allt hvad Correggio målat är måhända "Kristus på Oljoberget" (i Aspley
House i London), ett nattstycke, där det infallande himmelska ljuset sprider ett förklaradt sken öfver
hufvudfiguren med dess uttryck af andlig upphöjdhet öfver onämnbart lidande. I anseende till
fulländadt utförande kan blott en tafla jämföras med denna, nämligen "den heliga Magdalena" i
Dresdenergalleriet. Men här, hvarest man af känslolifvets fine skildrare skulle vänta en gripande
framställning af ånger och förkrosselse, här finner man ingenting af allt detta. Det är en skön
— ja sinligt skön qvinna, som med upplöst hår och blottad barm ligger på marken i skogen och
sänker sina blickar ned i en bok. En stämning af ljuflig frid i naturens ensamhet råder öfver det
hela, och ett drag af svärmeri insmyger sig däri.
Galleriet i Parma innehåller slutligen på två altartaflor, fordom tillhörande kyrkan S:t
Giovanni, skildringar af smärta, hvilka redan öfverskrida måttan; det är "den från korset nedtagne
frälsarens begråtande" och "helgonen Placidi och Flavias martyrdöd," Här blir det gräsliga i sjelfva
ämnet, värnlösa varelsers nedergörande, ytterligare stegradt genom mördarens fruktansvärda
brutalitet och genom de stympade kropparne, som ligga i närheten, och därtill kommer hos de båda offren,
som just mottaga dödsstöten, ett uttryck af extas, som är ända till vidrighet sliskigt, under det
smärtan till och med genombäfvar fingerspetsarne. Icke blott i glansfulla kyrkliga festmålningar
utan äfven i sådana skräckstycken tog Correggio första steget på den bana, som sedermera
fullföljdes af den katolska restaurationens konst. Men äfven detta arbete af mästaren, hvilket stöter känslan
till den grad, att man för alltid skulle vilja bortvända blicken därifrån, drager genom
modelleringens mästerskap och koloritens smekande trollspel ögat alltid åter till sig.
Omkring år 1530 vände maestro Antonio tillbaka från Parma till Correggio, efter samtidas
antydningar sannolikt icke utan missräkning på grund af det mottagande, som kupolmålningarne i
dömen rönt hos den kälkborgerligt publiken i Parma, och säkerligen äfven nedböjd genom makans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
