Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den heliga Jungfrun i det gröna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
TAFVELGALLERI.
"Ja i sanning, det var Max Thurn!" ropade Schubert upprörd, "Han fick nattetid utanför
S:t Pölten ett skrubbskott i pannan. En tum närmare hjärnan, och han hade varit förlorad! Det
är ju en bravo ur en italiensk röfvareroman!"
"Och med honom skall Maria gifta sig, såsom hennes far med järnhård halsstarrighet yrkar!"
sade Baronessan, i det hon sorgset sänkte ned hufvudet. Jag är här för att göra inköp åt
"bruden". Endast genom list hafva vi undsluppit markisens sällskap. Vi begagnade oss af hans
tillfälliga frånvaro, hvilken vi för öfrigt sjelfva tillstält, och reste till Wien ... Att få tala med
er, herr Schubert, var det enda verkliga ändamålet med vår resa!"
"Min nådiga fru, ni försöker att rädda er från undergången med ett halmstrå," sade
Schubert med en ton, som kom djupt ur hjärtat. "Att bryta en kraftig personlighets inflytande på en
faders vilja i fråga om hans dotters bortgiftande . . . ack, nådig fru, väl förmår musiken mycket,
men aldrig blef en svårare uppgift framstäld för henne. Ändamålet med min musik ligger, tror
jag, beständigt i musiken sjelf. Det hör till dess innersta väsen, att ingenting, som kallas yttre
framgång, kan vinnas genom densamma. Hvar gång jag blott] nödgats föreställa mig en yttre
effekt, såsom vid operorna, har jag alltid varit svagast!"
"Jag är ingen lärd musikkännarinna," svarade modren, "men jag har den bestämda känslan,
att musiken kan jämföras med bönen. Bönen har också sitt ändamål i sig sjelf, och ändå inverkar
den på det yttre. Om man icke sjelf eger styrka och vältalighet nog för att bedja med det säkra
medvetandet, att man skall blifva bönhörd, så vänder man sig till helgonen ... En konstnär och
framför allt en musiker har också en helig mission!"
En högtidlig tystnad uppstod.
"Nådig fru, nu har jag förstått er," svarade Schubert rörd. "Ni vet icke, hvad ni skall
begära af mig, och jag anar icke huru jag skall kunna åstadkomma något, som måhända kunde
vara er till nytta . . ."
"Konstens helige ande skall ingifva er allt!" sade baronessan med blicken höjd mot
himmelen. "Vårt språk är för kraftlöst för att röra baronens hjärta, men edert skall han ej kunna
motstå! Den, som i likhet med min ädle make på det djupaste är gripen af edra Mignontoner, den
kan omöjligen förblifva känslös för de toner, som ni aflyssnar en ung flickas qvalda bröst, hvilken
befinner sig i Marias grymma läge."
Schubert stod vid fönstret och betraktade de båda i halfskugga inhöljda fruntimren,
isynnerhet Maria von Liechtenstern, allt under det han sysslade med sina glasögon.
"Var öfvertygad, min fru, sade han slutligen, att denna afton skall vara oförgätlig för mig! .. .
Jag skall nog finna hvad jag från denna dag med innerlig trängtan kommer att söka! Förlita er därpå!"
Damerna togo afsked med en min, som hade plötsligt en stjärna uppgått för dem, hvilken
visade dem en räddningsstig på deras dystra irrfärd.
Efter att en stund hafva oroligt gått upp och ner i sin kammare, hade Schubert stannat
vid sitt gamla piano, då tunga steg hördes i korridoren och strax därpå två män med hattarne på
hufvudena och insvepta i vida kappor stego in i rummet.
"Herre Griid, hvad vill ni då så sent?" frågade Schubert misslynt.
"Först och främst hälsa god afton på dig," svarade den ene gästen, en smärt ung man med
stora, klara ögon och långt, ljust hår, klädd i en gammalmodig tysk rock, "och sedan i hopp att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
