Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Rembrandt och hans fru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rembrandt och hans fru.
Tafla af Rembrandt.
Nästan hvarje tafla af Rembrandt är i följd af hans originella, ehuru ensidiga
konstriktning grundad pä nägonting i verkligheten upplefvadt. Han talade, rökte och drack med figurerna
pä sina taflor; han satt med dessa evigt holländska gestalter vid kaminen, han var bredvid dem i
de nedrökta krogstugorna, han handlade och prutade med dem på de af honom sä kostligt
framstälda årsmarknaderna (kirmessorna) och åhörde sjelf sina trasiga birfilares, skalmejblåsares och
säckpipares sällsamma musik. Och äfven då Rembrandts målningar gå utöfver ett blott genialiskt
aftryck af verkligheten, upptäcker den förståndige betraktaren dock ganska lätt den yttre anledning,
hvarur kompositionen framgått. Utan denna yttre impuls målade Rembrandt sällan; den var
nödvändig för honom, och erbjöd den sig icke sjelfmant, så gjorde konstnärn med flit jagt därefter.
Ofvannämnda tafla af den berömde nederländaren hänvisar tydligt i hela situationen, i
klädedrägten, i ansigtsuttrycket, i den nästan hörbara och handgripliga natursanningen af detta konkreta
stycke lif på en sådan yttre impuls och speciel anledning.
Paul Rembrandt hade nyligen med sin unga fru flyttat till Haag. Han hade en liten
bostad i närheten af Domkyrkan vid en smal men ganska liflig gata. Knapt hade de förbigående
bakom målarens med runda rutor försedda fönster upptäckt några af hans odödliga taflor, förrän de
började att från tidigt på morgonen till sent på aftonen formligen belägra hans boning. I följd af
detta då för tiden alls icke brukliga medel vann målaren den fördelen, att hela staden efter några
få dagar visste, att den härbärgerade honom inom sina murar.
Han hade därigenom tillika fritagit sig från nödvändigheten att presentera sig hos konstens
förnäma älskare och beskyddare; de infunno sig sjelfva i hans lilla men präktiga atelier,’ och oaktadt
det monopol, som fursten för de nederländske målarne, Peter Paul Rubens och hans lärjungar, van
Dyk, Teniers och andra hittills innehaft i sin konst, såg sig Rembrandt snart öfverhopad med de
ärofullaste och mest lönande uppdrag.
För dessa sina konstnärskamrater hade den lika så stolte som mot hvarje tvång fientlige
Rembrandt ännu icke visat sig. Han kände med sig, att han, trots sin isolerade ställning gentemot
denna målareskola, var stark nog att bana sig en väg, utan att — såsom vanligen var fallet —
göra sin uppvaktning hos mästaren Rubens eller, såsom de flesta af dennes stora lärjungar, rent af
arbeta under hans ledning, efter hans utkast och för hans räkning. Men också blef han länge
hårdnackadt ignorerad af denne sin redan på ärans höjd stående rival.
Det var endast en händelse, som gjorde, att Rembrandt, som undvek de fina sällskaper, där
han kunnat råka sina medbröder och i stället besökte krogarne, tiggare- och zigenare-härbärgena och
lansknektarnes paradis, fördes närmare de belgiska målarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 01:53:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tafvelga/0048.html
