Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hemliv på Liseberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre än 70 stycken lindar, som skulle vara 12 fot
höga, när de levererades. Till parken vid Frugården,
som då nyanlades, sändes också olika sorters träd.
Systrarna Nonnen, som på allt sätt ville hjälpa sina
föräldrar att spara, sydde själva sina kläder, trots att
det var ett arbete, som ej det allra minsta intresserade
dem. På den tiden funnos inga symaskiner, och det
tog lång tid att sy de åtsittande snibbliven, som då
användes. Vilken tålamodsprövande, irriterande
sysselsättning att sy in alla dessa fiskben i sömmarna för att
få livet att sitta som svarvat på kroppen! Hur de än
ansträngde sig, lyckades det dock sällan att uppnå det
moderna idealet. Troligen användes samma modell,
de en gång fått, år ut och år in, och härigenom fingo
systrarna på Liseberg även i det yttre den gammaldags
prägel, om vilken Anna Hamilton-Geete talar i de få
rader hon hann nedskriva om dem.
Hemlivet med sin sömnad och sina små hushållsbestyr
kändes ibland lite för trångt för Emily. Hon längtade
efter något arbete, som kunde bli till mera gagn för
framtiden, och slutligen beslöts att hon skulle få resa
till Köpenhamn för att utveckla sina konstnärliga anlag
och lära sig måla. Lyckades hon ej bli konstnär, kunde
hon ju alltid vid hemkomsten giva lektioner i ritning
och målning. Miniatyrmålning var också en konst
som intresserade henne mycket, och som hon med
någon framgång försökt; det fanns således flera
möjligheter öppna för hennes levande begåvning och stora
arbetsförmåga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
